Vi var idag på valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldts företag) och jag kan ge både ris och ros åt lillen. Sammanfattningsvis så går ros till att han är så kontaktbenägen och redan kan gå så fint i koppel. Ris går till att han konstant gnällde. Jag blev jätteförvånad, för det har jag inte märkt något av alls hemma, här kan han koppla av coollugnt. Men på kursen var det så mycket att hålla koll på att han inte alls kunde koppla av. Dels var han ju i koppel hela dagen, det är han inte van vid, och hade därmed väldigt begränsad rörelsefrihet, särskilt då vi satt inne och hade teori. Sen var det de andra hundarna, särskilt de båda på varsin sida, som drog. En kompis som var med som observatör tror att han kanske saknade Kasper. Han har ju alltid varit van att ha någon annan hund hos sig, först hos kenneln och sen här hemma. Stunderna utan Kasper har hittills varit korta. 
Nu sov han ungefär en halvtimme strax före lunch, bortsett från det var han vaken hela tiden. Och det är klart att han då blev övertrött och fick ännu svårare att koppla av. Vi måste alltså träna massor av passivitet på andra ställen än hemma.
Carinas tips är ryggsäcken med några godisar framför nosen, som man får ta del av på villkor att man slappnar av först. Ska köra det den här veckan så hoppas jag att han är mer avkopplingsbenägen nästa lördag.

Annars inledde vi med lekövningar. Där fick jag med mig att Lakrits hade svårt att komma igång och leka när han vet att jag har massor av godis i fickorna. Vi behöver träna att lek ger godis, helt klart. Höja leken som en bra belöning. Det är, förutom passivitet, vår stora läxa tills nästa vecka.  Vi ska även prova att springa som belöning (skippade det idag). 

Det var någon hund som hade kontaktproblem. Det har ju definitivt inte Lakrits, men jag tänkte på hur Kasper var som valp, så jag plitade ned även detta tips:
Ge ingen mat alls i matskålen, utan portionera ut maten genom att belöna kontakt ute på promenaden. Anette tipsade om att ger man färskfoder/mjuk mat så kan man köra med burk med skruvlock: kasta ut burken, låt hunden jaga efter den och hämta in den. Då hunden inte kan öppna burken själv söker den så småningom sig till matte och så kan de öppna burken tillsammans. Kontakten belönas då med lite mat ur burken. Så gör man om det hela tills portionen är slut, lite då och då under promenaden. Det där skulle jag ha velat att nån tipsat mej om när Kasper var liten…

När hunden spontant plockar upp saker (även sånt man inte egentligen uppskattar) ska man INTE säga Nej!, utan Bra! Släng en godis på hunden. När hunden så släpper grejen för att ta godiset byter man lätt ut det dumma. Annars kanske hunden äter upp grejen som ren försvarsmekanism. Tipset gällde särskilt labbar… 🙂

För oss med flera hundar hemma: när vi tränar, belöna passivitet hos den andra hunden. (Det gör jag redan, men det förtjänar att påpekas ändå – den andra hunden ska känna sig duktig och delaktig också.)

Koppelträning: Carina introducerade två små lätta, korta handledsryck = uppmärksamhet = godis. Lakrits går ju så urbra i koppel, så jag hade svårt att få nytta av det – tills vi passerade en annan hunds filt där det låg leksak och tuggben! Vips var han 100 fokuserad på den filten, och vips fick jag träna pimpling av liten hund. Det var ganska effektivt. Vi tränade sedan samma sak med utplacerade matskålar. Lakrits tyckte det var svårt att gå förbi, men det gick bättre och bättre. Ibland belönade jag ur handen, ibland genom att ge varsågod till skålen. Duktig plutt!
Nästa steg i koppelträning var att stanna plötsligt. Hunden skulle då stanna innan koppellängden tog slut. Hon var också noga att påpeka att det är vi som startar gåendet, inte hunden. Inget jätteproblem för oss.

Ryggsäcken: 
Ta in hunden i ryggsäcken genom att leda in den med en godis.
Lägg en liten hög med godisar framför er.
Håll händerna på hundens bringa och hindra den från att sticka fram till godiset (eller någon annanstans).
När hunden är helt lugn, plocka en godis från högen och ge hunden. Är hunden jätteduktig kan man ju ge en jackpott genom att släppa fram den till hela högen…

Anette påpekade här att jag skulle kunna testa att ligga ner med hunden på golvet för att ge mer närhet och trygghet. Det kanske skulle gå lättare att koppla av då. Får se hur träningen går i veckan, får kanske testa det, även om det blir svårare att hålla fokus på vad som sägs och anteckna om man ligger utfläkt på golvet…

Läxa till nästa lördag: (mina kommentarer i rött)
  • Belöna genom spontan kontakt (inga problem)
  • Lek i olika miljöer/situationer (trädgården, promenaden i närmiljön, Lidls parkering, Vallentuna centrum, skogen)
  • Geniövning som ges kommando (hon kallade vanlig shejping för geniövning). Lakrits kom rätt snart på att han kunde nospuffa på min knutna högerhand. Efter ett tag slutade jag belöna det, eftersom det rätt mycket liknar handtarget, som vi redan infört. Sen körde han en del med huvudvändning, vi får se vad vi får till här. Ser inte detta som något problem att få till heller. 
  • Koppelträning (inga problem)
  • Ryggsäcken (se ovan, vi behöver träna mycket passivitet)
  • Variera belöningarna – lek, spring, närsök av godis, godisträd, klappa om hunden ordentligt