Det har varit så varmt och skönt att jag väntade till sen eftermiddag med att lägga ett viltspår.
Jag tog cykeln upp till gamla scoutstugan och lade spåret runt där. Den marken kommer snart att bebyggas, så det är lika bra att passa på medan det går…
Väder: Nästan vindstilla, ca 15–16 grader i skuggan, torrt i markerna.
Spår: Började efter första rakan med en vanlig vänstervinkel, därefter ett bloduppehåll. Råkade på en ett par meter hög slänt av stuptyp, så istället för att gå ned, som jag tänkt, gick jag utmed kanten, vilket innebar att jag gick precis intill en stig. Hoppas det inte blir för svårt, men stupet var inte lockande alls. Sedan en ganska lång raksträcka, bland annat genom en del täta buskage. Raksträckan mynnade ut i en harlycka, som jag sedan oblodat vek av åt vänster på. Ytterligare en ganska lång raksträcka, sedan en vanlig vänstervinkel. Efter en del snår lade jag så skanken inne i ett granbuskage, exakt ett sånt ställe där man kan tänka sig att ett djur lägger sig.
Tid: Tänker gå spåret så snart vi ätit maten som dottern och hennes kille håller på att laga åt oss. De firar halvår idag, tänka sig hur tiden går …!
Spåret låg i cirka 2,5 timmar.

Lite senare: promenad upp till spårstarten.
Spårning: Han var iväg med detsamma utan minsta tvekan. Den första vinkeln ringade han och tog sen utan problem, liksom bloduppehållet. Vid stupet blev det som jag befarat för svårt. Han tog sig ned, gissar att diften hade gått ned där. När jag ropade upp honom igen tog han meddetsamma spåret längs kanten. Den missen är ju helt min, hade jag vetat att terrängen såg ut sån, att det inte bara var en vanlig sänka, hade jag aldrig lagt spåret så.
Nästa problem var harlyckan, och där hade han verkligen problem. Han följde den ända ut till den punkt där jag vänt tillbaka, och sen for han åt alla håll utom rätt för att hitta fortsättningen. Jag fick kalla tillbaka och han började leta igen. Samma misstag igen och det slutade med att jag kallade tillbaka än en gång. Tredje gången han började nosa i återvändsgränden fick han tydligen fatt på något, för nu for han tillbaka och vek av ungefär som jag hade gått, genade något. Normalt är jag tyst när han spårar, men nu berömde jag honom. Den harlyckan var nyttig, hoppas han lärde sig av den inför framtiden.
Sen var det raka spåret, inga problem. Jag hade använt den gamla halvruttna skanken och den luktade tydligen så mycket att han genade och tog skanken direkt utan att passera den sista vinkeln. Nu har jag kastat den skanken i soporna, den får anses ha gjort sitt.

Totalt sett är jag nöjd, harlyckan är ju ett nytt problem som vi bara tränat fyra gånger ännu. Får se hur det går på nästa kurstillfälle om en dryg vecka.

Köpte slalompinnar på Rusta idag, får se om vi sätter upp dem och tränar lite imorgon.