Efter att ha jobbat någon timme på morgonen åkte vi till Drottningholm och hundöarna. Jag hade med pallryggan och bestämde mig för att sitta och ta det lugnt vid den annars så uppstressade passagen från bilen till grinden. Husse gick före och började plåta hundar.
Jag tror det tog tjugo minuter för oss att gå de där 2–300 metrarna, men Kasper blev klart lugnare av det. När han var alltför ivrig och uppstressad, hundar som passerade och så, tog jag honom i ryggsäcksgrepp. När han var så lugn att han satt själv och kunde ta godis gick vi vidare. I början blev det bara ett steg eller två. Så satte jag mig igen. Mot slutet behövde jag knappt använda ryggan, utan det räckte att stanna och vänta när han förivrade sig. Ett par gånger till av denna superdrill, så har jag kanske fått till det.
Väl framme vid grinden fick han sitta, bli löskopplad och vänta på Varsågod. Sen sade det swosh! Vi hade en trevlig en och en halv timme på hundöarna, husse plåtare två minneskort fulla (bilder kommer antagligen i morgon) och sen tog husse dessutom en cache med TB medan Kasper och jag körde ytterligare ett passivitetspass. Nu var han ju trött, så det gick jättebra.

På eftermiddagen lämnade vi Kasper att sova och tog cyklarna på en runda. Min första för året, om man räknar bort de korta Kasper-cyklingarna, och det känns lite i knäna nu. Ska nog uppgradera pedaler och skor för att skona knäna. Vi körde Granarundan: Vallentuna–Lindholmen–Markim–Sälna–Grana–Vallentuna. En riktigt trevlig runda på mindre landsvägar, och en och annan kort, kämpig backe. Sträcka: 26,5 km.