Veterinären ringde just. Kaspers kastrering är klar och allt har gått bra. Skönt! Ska hämta honom i eftermiddag, lille plutten.
Lite senare:
Lillplutten är hemma igen. Han fick en smärtstillande spruta precis innan vi åkte. Då var han pigg, nosade runt på mottagningen och kissade i deras trädgård. Han hade varit ute i deras trädgårdshage mitt på dagen – ett mysigt veterinärställe med hemmakänsla.
I bilen hem gnällde han, och inte ville han gå nån promenad när vi kom hem. Nu gnäller han inne, och ute i hagen stod han bara stilla och luktade lite. Helt klart olikt honom!
Tror att det kan vara en kombo av operationen och den ovana kragen, han har ju aldrig haft en sådan tidigare. Tror han väntar på att vi ska ta av den precis som vi tog av selen. Vidare rapporter följer. Ikväll är lillmatte med boyfriend inbokade som hundvakter, då vi lite illa tajmat ska in till stan på restaurang tillsammans med ett gäng vänner. Så är det, ju fler personer, desto svårare att få till ett riktigt bra datum. Men jag tror nog att lillmatte fixar den kaspiska biffen.
26 februari 2009 at 11:10
Oj, kommer ihåg hur fruktansvärt nervös jag var när jag kastrerade min tidigare hund, ville bara hämta hem och bädda ner honom så fort som möjligt…
26 februari 2009 at 11:24
Ja, det kändes lite oroligt. Nu ska han vara kvar där ett tag och vakna upp ordentligt och se om han behöver lite smärtstillande innan han far hem. Jag har ca 40 min körväg så det är ju bra om han får den sprutan på en gång isåfall, så vi slipper fara tillbaka igen.
26 februari 2009 at 13:25
Det var väl synd på så rara ärtor skulle väl passa en dag som denna! 😉
26 februari 2009 at 13:27
Niklas: Kasper håller säkert med. 😉 Men när man ändå inte får är det kanske lika skönt att slippa driften…
Förstår att det är lite känsligt för killar. 😉
26 februari 2009 at 15:39
Jag tyckte att det var både positivt och negativt att kastrera min hund. En positiv sak är som du säger att suget efter löptikar minskade, en annan oväntad sak var att han nästan slutade markera helt, han kissade ordentligt några ggr och sen var det bra..
26 februari 2009 at 15:46
Och det negativa då?
26 februari 2009 at 18:04
det tar väl 4-6 veckor innan kasteringen märks av?
Vad kostar det att kasterera en frisk hund, vet bara du som gjort det nämligen, för tikar är ju jättedyrt!
26 februari 2009 at 20:03
Hej, såg att du skrev i Tinas bloggg o hade en fråga till mig…svarar dig här…
Aska hade stort nosbehov som liten, hon har stort idag men då hon får springa lös varje dag o nosa bäst hon vill har det mer o mer blivit vardagsmat istället för förbjuden frukt och alla vet att förbjuden frukt blir något man vill ha mer av ;). Nu pratar jag springa runt lös o nosa i vardagen när jag säger att hon får nosa bäst hon vill. Där är det hopp o lek, dvs gör vad du vill.
När jag tränade lydnad på klubben så var det fot från bilen direkt in på appellplan och sen fick hon helt enkelt inte nosa. Det var förbjudet och det såg jag till med en snabb korrigering eller genom att sätta foten under nosen när hon drog ner den.
”NU ska vi träna” är ett kommando för att nu ska vi jobba ihop o då vet Aska om det, som ett tecken redan från bilen. Men jag tror inte du kanske tränar på det här sättet??? vet ej om du är klickerklok o tränar enligt dom principerna, då tror jag inte mina tankar passar dig…hihi, bara så du vet! Menar inte att jag är hård tränare men jag har NEJ och BRA i min vardag o träning.
Aska fick valet att nosa o få en korrigering eller att träna med mig och får otroligt härliga belöningar, men det innebar tyvärr inte att hon fick nosa som belöning, för jag ville ha bort detta beteende vid träning det ska liksom inte finnas i tankarna. Nu låter det som att jag korrigerade henne jämt, men absolut inte, lydnad är skoj och jag tränar enbart positivt vid inlärning och vid tävlingslydnad Men att nosa var inte OK för mig.
Jag tror inte på att ta bort hunden o stoppa in den i bilen eller koppla upp den en bit bort som lösning, för jag tror inte hundar kan förstå sånt riktigt…isåfall gör jag det för min egen skull för att själv lugna mig, men inte för att hunden ska tänka ” åhh nu tog hon mig till bilen, bäst att skärpa mig nästa gång så jag får träna”. Jag tror inte hundar kan tänka så, men det är min syn på saken och jag tror på att vara konsekvent och ha kontrekta regler som alltid gäller vid en viss situation och sen hur man väljer att gå tillväga är upp till var o en, jag menar metod är ju upp till var o en så länge den funkar ska man väl köra på det. Det här funkade bra för oss, Aska klarar rätt mkt krav och detta löste vi ihop med en duktig instruktör, inget jag hittade på själv.
Oj vad långt det blev. Fråga gärna om något är otydligt…Det är så svårt att beskriva på nätet så här. Men i det stora hela har min hund stort nosbehov, hon är jakthund o älskar att jaga. Men ger man henne tydliga regler på när det OK och när det inte är så förstår hon rätt bra.
På vår appelldebut drog hon inte ner nosen i backen en enda gång!!! Det var ett tydligt bevis för mig på att hon förstått vad som sker när vi tränar lydnad och att hon faktiskt väljer att träna med mig o lyssnar på vad jag vill o de kommandon hon får :-).
Lycka till, fin blogg förresten!
26 februari 2009 at 20:43
jo, det negativa för min hund var att han redan innan kastreringen var osäker med andra hanar ibland med kraftiga utfall som följd. Det blev tyvärr mycket värre efter kastreringen och när tikarna inte var intressanta längre så vände sig helt plötsligt osäkerheten mot dem med, jättejobbigt och svårt att träna bort. Han blev osäkrare helt enkelt. Men vad jag förstår på din blogg så verkar Kasper en glad kille som har bra kontakt med andra hundar så du behöver nog inte oroa dig för det.
Endel tycker ju att det är jobbigt att de får sådan aptit, jag tyckte att det var underbart. Har man haft en stressad hund som nästan aldrig åt så är det härligt att de äter. Jag bytte till ett ligthfoder ganska snart efter kastreringen det funkade super. Har man en sådan aktiv ras så behöver man inte direkt oroa sig för att de skall bli slöa och feta 😉
27 februari 2009 at 09:07
Anonym: 2 veckor har jag läst, men oavsett vilket så är vår grannskapslöpperiod just överstånden, så det lär ha ”bitit” tills det är dags igen.
Tikar är dyrare, det är ju ett större ingrepp på dem. Jag ringde runt till lite olika ställen och det diffade en del, både vad gäller pris och metod. Jag valde ett ställe som jag kände till lite bakvägen via veterinärens egen blogg ;), en modern veterinär som använder stygn som försvinner av sig själva (inget återbesök krävs). Där kostade det 2700 kr, men jag fick priser på 3500 kr också. Så det lönar sig att kolla runt och ställa frågor.
Fran: tack för det långa utförliga svaret, jag svarar dej separat.
Jenny: det var ju ingen rolig negativ biverkning! Nej, Kasper är som sagt en glad och positiv hund som gillar att umgås med andra hundar och oftast gör det väldigt bra, så jag hoppas att det här med ”felaktiga dofter” inte ska påverka hans liv negativt. Han har ju luktat på en hel del kastrerade hundar och aldrig betett sig konstigt mot dem, så jag hoppas att det omvända också kommer att gälla.