Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.
Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.
Tväääärnit! Husse ropar…
Va?! Bara en klapp?
Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.
Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.
Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.
21 februari 2009 at 18:26
Hejsan!
Pratade häromdagen med en Gårdshunds husse med en 3 årig hane som är kastrerad. Lika pigg och glad som innan och slipper all löporo! Dom verkade väldigt nöjda.
Lycka till!
Birgitta
22 februari 2009 at 10:37
Precis vad jag behövde höra! 😉
Vi tittade igår kväll på filmen Hard candy, och den gav mej lite dåliga vibbar avseende kastrering… Alla som sett filmen förstår nog vad jag menar… 😉