Skogsstjärnas hundblogg

Idag på golfbanan dök det plötsligt upp ett par stavgångare kanske 300 m bort. Kasper satte av i full karriär och mitt rop efter honom gav inget resultat. Sen stannade han till halvvägs för att kolla upp närmare vad det där var för några, och då hade jag hunnit få upp visselpipan. Han tvärvände och kom in kanonfint! Belöning och lina på ett tag tills vi hunnit förbi stavgångarna.

Tack alla som skrivit en massa bra och intressanta kommentarer till förra inlägget!
Fick ihop det till 2 som skrivit att de själva eller andra kört med negativt förhållningssätt, 3 med neutralt och 3 med någon grad av positivt. Kändes som åt det neutrala hållet övervägde, om jag tolkade alla svaren rätt.
Givetvis ska man undvika att hamna i sådana situationer, men har man en hund som har en så stor radie som Kasper så är det nästan oundvikligt emellanåt. Tror jag, kan ju ha fel. Om han är helfokuserad på något och dessutom långt borta är det ursvårt. Visselpipan som i situationen ovan är helt klart till hjälp, men i några fall har inte heller den fungerat. Om han då inte hört, eller bara dissat vet jag ju inte. Men vi tränar givetvis massor av lättare och mer styrbara inkallningar också, de blir ju många fler till antalet än de svåra. Det blir många inkallningar varje dag på promenaderna, av olika karaktär och svårighetsgrad. och jo, belöning blir det varje gång han gör rätt, för är det något jag verkligen vill nöta in så är det det här.

Angående olika typer av belöningar så måste det givetvis inte vara godis alltid. Det händer att jag går ut utan godis i fickan. Jag håller på och värdeladdar klappar genom att klappa först och sen ge godis, eller klappa först och sen låta nosa. Att låta Kasper nosa är den bästa belöningen han kan få, eller leka med kompisen. Att lattja med repboll eller liknande är också himla kul.
Om man däremot klickertränar är godis nästan ett måste eftersom man belönar så ofta. Att kampa vid varje belöning skulle ge en så uppstressad Kasper att vi fick lägga av efter kanske fem upprepningar. Dessutom skulle det ta väldigt lång tid mellan varje upprepning. Men jag brukar försöka variera så att det blir kanske nio godis och en leksak, fyra klappar och en nosa fritt. Osv.

Vad fick jag då för svar på kursen? Fick faktiskt inget svar av kursledaren, utan hon bollade frågan vidare till en kursdeltagare som har erfarenhet av ett antal hundar. Kursdeltagaren menade att hon varierade sitt beteende i sådana lägen, att hunden inte skulle ta för givet vad som skedde när den kom tillbaka. Jag kände inte riktigt att jag höll med där, för inte vill jag att Kasper ska vara osäker när han kommer tillbaka. Samtidigt har jag ju ibland svårt att vara sprudlande glad om han sprungit runt flera minuter utan att komma in (händer sällan…). Neutral är nog det bästa.