Det är klart bättre att gå en runda på golfbanan nu än en skogsstig. Skogen testade vi härom dagen och det var som en nysopad curlingbana bland träden. Det blev i och för sig en nyttig lösövning för Kasper, för det var nästan omöjligt att gå där med honom i koppel, trots mina dubbade sulor.
Men nu valde vi alltså golfbanan igen, och även om där är halt på sina ställen kan man gå i normal promenadtakt och även släppa hunden utan att vara rädd att han ska halka och slå sig fördärvad.
Den här gången dök plötsligt en stor lurvig berner senner upp. Ingen förare syntes till fast vi väntade rätt länge innan vi gick vidare. Undrade lite vad man ska göra i ett sånt läge? Hunden skulle ju kunna vara rejält bortsprungen. Å andra sidan var det långt till närmaste väg där vi befann oss, så det kändes inte som någon omedelbar fara att gå ifrån den. Vid ett tillfälle tog jag till visselpipan på Kasper, dels för att testa om jag kunde kalla in honom under lek med bernern, men även lite med baktanke att visselpipeljudet skulle locka den borttappade föraren i rätt riktning. Inlockningen av Kasper funkade så där, han kom efter ett tag, men inte så där omedelbart. Inlockningen av den okända föraren fungerade sämre, det vill säga inte alls.
Men halloj, vilken stor kul hund som lufsar där…
Men… hur gick det där till? Har Kasper ställt sig på styltor, eller?
Rätt maffig storleksskillnad när man jämför huvudena…
Det är kul att leka med dig, fast du är stor…
På tillbakavägen tränade jag lite Stanna och lite Fot, både lös och med långlina.
Det är ju svårt att se själv hur hunden hänger med i svängen, men det här ser ju rätt okej ut. Som vanligt borde matte hålla upp huvudet mera.
Avslutade med att sätta sista köttbullebiten i en björk. Den var kul och svår att få tag i.
14 februari 2009 at 11:14
Hunden ska alltid ta förstapinnen ifrån höger i slalom. Ingången är visst det man övar mest sen brukar resten gå av bara farten! Vi provade bara två pinnar….
Men vi männsikor ska stå på vilken sida som helst och det måste vi öva hunden på att oavsett var vi står: så ska ingång ske ifrån höger. Det är nog det knepigaste med agilityn att vi tvåbeningar ska vara lite överallt beroende på hur banan går och både vi och hunden är ju van vid hund till vänster!
Ha’ en bra helg!
14 februari 2009 at 12:49
Hej,
Vad är det där för ställe den där golfrundan… har folk ingen koll på sina hundar… en gång är ingen gång, men detta är väl andra gången det kommer en lösspringande hund. Jag hade blivit vansinnig och skällt ut ägaren efter noter (båda gångerna iof)…
14 februari 2009 at 14:25
King: aha, då förstår jag. Ska bli kul att gå en riktig kurs i det senare i vår. Just slalom hör till de hinder vi inte alls nosat på än.
Ninni: tror att folk räknar med att vara ensamma, särskilt vardagar mitt på dagen. Det är ett så stort område att men ser ytterst få människor på en sån promenad. Det vimlar inte direkt av såna områden häromkring, man får ta tillvara de man kan hitta. Den här gången såg vi ju som sagt bara hunden, människan dök aldrig upp. Jag försöker istället att se det som ett tillfälle att träna Kasper i inkallning trots lek med annan hund. Går väl så där, men så sakteliga blir det bättre.
14 februari 2009 at 15:01
ja, men det kan ju lika gärna bli ett fruktansvärt slagsmål och skador… tur att det är snälla hundar han träffat hittills… kan inte ägarna ha koll på sina hundar ska de inte ha dem lösa heller..
Så många hundar man sytt ihop .-(