Tack för all bra input om koppelpromenader! Jag fortsätter gärna att diskutera detta intressanta och viktiga ämne. Jag var inne på Lidl och råkade av en slump snubbla över billiga flexikoppel. Såg det som ett omen med tanke på diskussionen här, såg jag slog till.
Har funderat lite på hur jag ska lägga upp det med gruppromenaderna. Om jag ska ha två koppel ska flexikopplet vara det ena, det där Kasper kan snooza omkring som han vill (inom rimliga gränser och utan att leka med den andra hunden). Vilket ska då vara det andra?
Kings matte föreslog retrieverkoppel, och ett sånt har jag ju. Men med det kan jag inte träna inkallningar och annat som jag brukar – med släpande koppel, eftersom ett retrieverkoppel så lätt kan hakas av hunden. Jag fortsätter nog hellre att använda mitt gula billiga slit-och-slängkoppel med invävda reflextrådar, som det inte gör något om det släpas i vätan och geggan. Jag vill ännu ett tag till ha säkerheten att kunna trampa tag på kopplet om det behövs. Men – bör man då ha två olika halsband, så hunden verkligen uppmärksammas på att nu byter vi, eller räcker det att byta själva kopplet som signal? Det skulle ju onekligen vara enklast.
Hittills har jag gått några promenader med enbart flexit för att testa hur det fungerar. Man kan verkligen inte slappna av med det och gå och tänka på annat, iallafall inte på sträckor där det kan komma fordon eller andra människor. I början löpte han oftast linan ut på Fri, men nu har han börjat vänja sig. Så snart han är längst ut och börjar dra stannar jag och väntar ut honom. Då brukar han komma inspringande och får sig en liten godisbit. Eftersom jag hittills kört med ett koppel har jag också kört lite korta avsnitt med kortast längd tillsammans med Nära-kommandot. Kortaste längden är precis lagom långt för detta syfte, men jag har märkt att det är lite svårt att få honom att lyssna på Nära-kommandot efter att han just fått springa fritt en stund. När han väl begripit så går det riktigt bra. Detta kan ju kanske tydliggöras med koppelbyte.
En bieffekt med flexit är att man inte alls känner lika tydligt om hunden drar. Handtaget tar upp en del av kraften, på gott och ont. Något som verkar positivt hittills är att man kan få till en mer avslappnad promenad med flexit (rätt använt). Kasper får en större frihet och kommer rätt ofta in och checkar av, varpå jag belönar. På sikt kan vi nog få till lite roligare promenader av detta, med mer lek och skoj.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
4 februari 2009 at 18:04
Hej, Vi har också flexi vid långpromenader och vi får ett bra flyt tillsammans. Hippi stannar för att nosa och markerar men sin doft en liten skvätt, så fortsätter jag och hon vet när det är dax att springa med innan det stramar,då fortsätter hon i galopp fram förbi mig och nosar på och får på så sätt mer lukttid på varje ställe. Jag får också upp en rask takt och behöver inte stanna titt som tätt. När hon är färdigrastad så är kopplet kort och hon går jämte mig tills hon ser en hund som verkar spännande då får hon bråttom framåt och drar gärna iväg.Inte alltid lyckas jag fånga intresset för mig och godis inte! men 2 av tre funkar nog!
Husse använder aldrig flexi, han tycker bättre om ett vanligt läderband som han har god kontakt med henne i.
5 februari 2009 at 07:20
Hej,
Jag upplever nog samma sak som Hippi (med matte):
Det är otroligt bekvämt att kunna få upp ett skönt promenadtempo, men ändå kunna låta hunden få snooza lite.
Enzo har garanterat koll på vilket koppel som hakas på, för ger jag inget kommando med flexikopplet så är det full fart och bus med lång lina.
I områden som kräver lite koll ger jag ”nära” kommando eller markerar med att spärra linan på ungefär samma längd som ett vanligt koppel.
Hunden fattar detta lika snabbt som ett ”fri” kommando + flexilina…
Det som är lite obehagligt med linan är den svängradie hunden faktiskt får – skulle linan vara fullt utsträckt bakåt på en trottoarpromenad och det kommer en katt på andra sidan – bil på vägen – ja, du fattar själv… :o/
Hemma hos oss är det bara jag som använder flexi. Husse vill inte – barnen får inte.
5 februari 2009 at 08:07
Ja, den ger en otäck radie, plus att linan är så smal att den inte syns lika bra för någon som plötsligt dyker upp, plus att den kan skära in i hunden om den trasslar in sig, kanske tillsammans med annan hund.
Så man måste verkligen vara på alerten med detta koppel, och jag förstår att du inte vill att barnen ska använda det.
5 februari 2009 at 08:58
Hej! När jag för många år sen köpte ett flexikoppet till petiterna rekommenderads jag att köpa ett ”för stort”, ett som tålde större vikt än vad som krävdes. Linan är då grövre och allt rejälare än på de små. Själv skulle jag BARA använda flexikoppel i ren skogsmiljö, aldrig i närheten av trafik. Radien ger otäcka risker… Rätt använd är flexi bra!
5 februari 2009 at 09:06
Jo, jag valde ett för 20 kg (lillen väger under 10) just med tanke på hållfasthet och så.
I trafik måste man givetvis spärra kopplet – men spärren kan ju lossna, så man måste vara på sin vakt, det är helt klart.
Jag ska testa vidare hur det bäst kan användas för oss.
5 februari 2009 at 13:06
Vårt första flexi gick faktist av i fästet längst bak(utsträckt läge). Tjurrusningsrycken ger hög belastning och man ska kolla lina (& andra koppel med för all del) med jämna mellanrum. Som tur var skedde detta i oländig terräng och inte under lunchpromenaden i storstan…
5 februari 2009 at 13:11
Ojsan, ja, man inser ju alla farorna… därav min tidigare skepticism.
Var på golfbanan idag igen, men just med tanke på tjurrusningar valde jag den gamla hederliga femmeterlinan, den är kraftig och bra.
5 februari 2009 at 17:22
Hej! Tror att det är viktigt att köpa kvalité och inte de billigare sorterna, tror att de går sönder lättare. Inte för att det är någon garanti, men oftast innehåller ju faktiskt en dyrare produkt komponenter av högre kvalité.
6 februari 2009 at 11:39
Ska bli spännande att läsa om dina erfarenheter av flexi. Här har behovet upphört då Sabina faktiskt börjat komma på inkallning.
Orkar du får du gärna hänga med på våra träningar i garaget, den är öppen för alla som klickertränar.
6 februari 2009 at 19:29
Hej, jag med om samma som Enzo med min förra hund. Vi gick i skogen med flexioch det kom ett rådjur skuttande, ett ryck och kopplet gick av och resterande lina rullade in sig i handtaget. Stod som ett fån med plasthandtaget i handen och Primus skälande efter rådjuret. Så det låter smart med ett för tyngre hundar, annars tycker jag också att det kan funka bra i skogen…
Halsband – jag tycker bäst om ett halvstryp som inte stryper, så att man lätt kan dra av och på över huvudet när man kallar in / släpper lös….
Hej! Jenny o Luma