Har kommit fram till att det bästa med vintern är att golfbanan är stängd. Det vill säga öppen – för oss.
Åter tog vi en riktig långpromenad där. Jag började med att Kasper skulle gå fint från bilen och fram till björkarna där vi skulle vika av ned på vidderna, en sträcka på kanske 200 meter. Han visste ju vad som skulle vankas, så han var ungefär lika uppspelt som en yster arabhingst. Tre steg. Still. Två steg. Fem steg, nehej, gå tillbaka tio meter och börja om. Så där höll vi på att traggla, och det tog sin modiga tid att nå fram till björkarna.
Hade löplina på, och vid björkarna satte jag honom för att han sen skulle få springa av sig ett tag i de fem metrarna. Omedelbart satte han igång att gnälla, så jag stog där ett bra tag innan han var så pass tyst att han fick ett varsågod.
Vi gick ett bra tag med Kasper i löplina. Oftast var han längst ut, längst där framme som utkiken på en båt, men allt oftare kom han frivilligt in för att hälsa och få en godis. När jag tyckte han var tillräckligt regerlig (lugn vore en överdrift), vi hade fria vidder framför oss och inga människor eller hundar inom synhåll så släppte jag honom.
Egentligen har han en alltför stor radie för att jag ska vara nöjd (ett antal hundra meter kan det lätt bli), men han kommer relativt ofta in frivilligt och får sig en klapp och en godis. Är han inte alltför långt borta kan jag kalla in honom med rösten, men ett par gånger fick jag ta till visselpipan. Han vände dock i nästan alla fall omedelbart och kutade in till min vänstersida. De gånger han segade sig in eller hade irrat sig alldeles för långt bort blev det löplina ett tag så han fick lugna ned sig. Vid dessa tillfällen gjorde vi också några korta små träningspass, Fot, Nära, Sitt, Vänta. Ett par gånger kopplade jag loss honom med Sitt, Vänta och gick bort kanske fem meter, varpå jag gjorde inkallning och sen omedelbart lät honom springa Fri. Detta fungerade riktigt bra.
Mot slutet körde jag ett kort träningspass med Fot utan att koppla honom och det gick över förväntan.
Vi avslutade med lite snörbollskamp och gick sen en lång bit snörbollspromenad. Jag tappade taget en gång och då var det härligt att se hans segerkrigsdans runt om oss skakandes på snörbollen. Man kan lätt tänka sig en råtta i käften istället…
Det är så härligt att få låta honom busa av sig lös och fri. Trist bara att han har så lång radie att jag inte kan göra det så ofta. Jag lovar, har kört mängder med ”gömma oss i skogen” när han var valp, det har inte räckt hela vägen… Vi har väl en dryg månad till som vi kan utnyttja den stora härliga golfbanan till fri lek, sen får vi hoppas att klimatet blir cykelvänligt istället.
Angående Kings kommentar om träningsfunderingar:
Det där med planlydnad stämmer absolut. Det är bara det att den där grusplanen vi hamnade på häromkvällen har vi aldrig nånsin varit på tidigare. Möjligen kan han ju känna igen grusplan som grusplan, det ska jag låta vara osagt. Vi kör mest hemmaträning (inomhus, trädgården och på några planer nära oss), så jag har snarast omvänt problem – när vi kommer till brukshundklubbens apellplan eller någon kursplan finns där så många spännande dofter att det tar ett bra tag innan jag arbetat upp en sån kontakt med Kasper att vi kan börja träna överhuvudtaget.
Ditt tips med två koppel är bra när vi promenerar på egen hand. Har faktiskt ett retrieverkoppel som vi kan använda. När vi promenerar i grupp blir dock löplina ogörligt, för om han inte ens kan släppas i två meters längd kan man bara tänka sig vilken soppa det skulle bli med fem meter… Men *kanske* kan här ett flexikoppel komma in i bilden istället. Nu har ju både Lina och Ninni skrivit positivt om flexi, ska ta det under övervägande. Bara det inte blir en slentrianmässig användning av flexi – skräcken är gammal ouppmärksam tant på ena sidan gångvägen och hennes ulltott snoozandes på andra sidan, så kommer man där som cyklist och har inte en chans… Ska ett flexi in i familjen ska jag nog dra upp ett antal regler för dess användande också… Får fundera lite till. För korta pass i all ära – men man måste ju på något sätt kunna ta sig runt resten av promenaden på ett drägligt sätt också.
1 februari 2009 at 16:49
Härliga bilder, man riktigt ser glädjen över att få rejsa fritt!
Hoppas såklart på en hemmadag i veckan som kommer, men allt beror som vanligt på tjifens humör och kalender. Längtar till ljusare kvällar, då en dejt innan middagen inte hindras av mörker och elände.
Hoppas vi får besked om agilitykurs inom kort, måste få lite knuff i ryggen och morot snart…
1 februari 2009 at 16:56
Ang flexi, jag gillar det inte förutom i denna situation, jag förespråkar vanligt koppel, Sunna får aldrig dra, det räcker att jag trycker på knappen på flexi, ett litet klick, så slutar Sunna dra…
Två koppel tror jag på, tänk på att alltid korrigera uppåt.
A och O är ju att de som arbetar med hunden har samma filisofi och är lika konsekventa, i morse sa Hannes ”gå och lägg dig” fyra gånger till Tosse, utan resultat…
1 februari 2009 at 17:06
Kanske köra med en hjälpförare, som korrigerar Kasper medan du fokuserar på träningen
1 februari 2009 at 17:25
Enzo: håller tummarna. Kan fråga Cattlin lite fint om agilitydatum 8vi kan ju kanske ha Eva el VaBK som backupalternativ?), även om hon är rätt fokuserad på valparna nu.
Ninni: Som du kanske förstått är jag själv rätt restriktiv till flexi, men man ska vara öppen för alla alternativ…
Att alla har samma filosofi och konsekvens vore ju idealiskt, men i vårt fall inte riktigt realistiskt. Jag är glad över de gånger jag får hjälp med promenerandet, och kan då inte lägga krav på att promenörerna ska ha samma kunskap och intresse som jag. Givetvis förlängs inlärningen av detta.
Hjälpförare – du menar nån som går bakom och håller i linan och vid behov korrigerar, medan jag är framför, vid hunden, och tränar på tex följsamhet? Har gjort det vid några tillfällen, men det är svårt att få möjlighet att göra det konsekvent. Ska ha det i åtanke, dock.
1 februari 2009 at 17:58
Håller med, golfbanor är toppen på vintern! Angående flexi koppel har vi gjort så här. När Anja var valp använde vi bara vanligt koppel. När hon blev lite äldre införde vi flexin efter hand. Nu funkar det bra med fotgående även på flexin , jag använder det oftast bara när vi är i skogen eller på morgonpromenaden då hon får nosa runt fritt och göra det hon ska. Håller med Ninni om att nu räcker det med ett litet klick så slutar Anja också att dra. Eftersom jag har en tik så använder jag även flexin när hon löper då hon inte kan vara lös.Även under vår och sommar när det finns många djur bebisar i buskarna kommer det till användning eftersom hon gärna jagar om hon får chansen.Funkar bra att träna inkallning med flexikopplet om man är i öppen mark och låser det ute i sin fulla längd.Jag använder dock alltid sele på Anja till flexikopplet. Om det av någon anledning blir ett ryck i kopplet så blir det väldigt hårt om halsen när man har flexi kopplet. Tycker även att hon drar generellt mindre med sele än med halsband.Har du provat med den selen som är som en dragsele med band under bringan och under magen och över ryggen?
1 februari 2009 at 19:21
Om jag minns rätt så började vi med Flexi till Pompe när han var i 3 års åldern. Då kunde han gå i vanligt koppel. Vi skaffade flexi för att barnen började gå mer själva och att han skulle få lite större frihet på våra koppel promenader.
Sele, jag använder Allsafe. Fungerar som säkerhetsbälte i bilen och kan användas till spårning /lina mm. Det regleras med 4 spännen så den kan anpassas perfekt till hunden. Jag är nöjd med den har haft en till Pompe i alla år och King har också en. Fördelen är just att den kan justeras med hur hunden växer och när man ska använda den. Har två fästringar en för koppel och en för bilremen / långlina.
Dom är sena i utvecklingen så ha tålamod han kommer att börja lyssna mer. Även om dom är klara i kroppen så tar knoppen mer tid på sig!
1 februari 2009 at 20:05
Precis så menade jag med hjälpförare, då kan du jobba med det positiva… vi kör det mycket i skyddet… Funderar på att köra det för att få till sättande under gång.
Nej, det är inte enkelt att få hela familjen på samma linje, jag tycker du gör ett kanonjobb med Kasper!