Jag tar inte alls alltid till flaskan, ibland dricker jag fint också. Man blir ju lite törstig av att träffa en sån där snygg tik.
Igår träffade vi jämnåriga korthåriga collien Älva för första gången. Vi gick på trevlig kvällspromenad, roligt att hitta fler hundägare i området som är mer på samma våglängd att även vilja träna sina hundar lite.
Att Kasper behöver träna promenader tillsammans med andra hundar vet jag ju sen förut, men det blev extra uppenbart igår kväll. Han var allmänt jobbig – dels skulle han leka, men när han inte fick det slutade han med lekförsöken och återgick till sin vanliga ”ska ligga i framkant och nosa”-attityd. I början försökte jag hålla efter honom, stannade och inväntade position, morrade i när han började stega framåt osv. Men åtminstone jag orkar inte hålla på så i en timmes tid, utan slappar av efterhand. Givetvis inte bra, för man behöver ju vara konsekvent, men samtidigt vill man ju prata normalt med den nya bekantskapen och försöka ge en något så när normal bild av sig själv. Inte bara som den rytande matten. Hade givetvis klicker i handen, men när han är så där blir det ytterst få tillfällen att klicka för något positivt.
Nå iallafall, efter ett tag hamnade vi på en grusplan vid en skola och bestämde oss för att passa på att träna lite störningar. Jag satte Kasper ned och Älva med matte gick runt oss, först med hunden på utsidan, och sen på insidan. Kasper var lite intresserad och vred sig lite åt Älvas håll, men satt kvar. Jag belönade så klart.
Sen bytte vi plats, och jag gick först på 1–2 meters håll, sen allt närmare, bytte riktning. Kasper gick som ett ljus! Han tittade fokuserat på mig, höll sig vid min sida, drog inte inåt Älva. Min alldeles gulliga lilla hund!
Sen satte jag honom 1–2 meter från Älva, sade till att sitta still, gick runt honom (mellan hundarna), släppte kopplet, och gick tillbaka, kallade in. Lysande!
Körde också lite kontakt framifrån à la Eva Bodfäldt, där jag lockade in och vände runt och belönade på vänster sida. Alla dessa övningar gick jättebra, och Kasper var som en helt annan hund.
Sen skulle vi börja promenera tillbaka, och han blir så där odräglig igen. Suck.
Det måste väl antagligen vara nåt i mitt sätt, jag har inte fått in i hans huvud att han ska bete sig likadant på promenaden som vid träningen. Detta har vi nu tragglat i ett år, och det är det enda som är riktigt jobbigt med honom. Antar att det bara är att fortsätta ta tillvara de småpositiva förstärkningsögonblicken och att träna, träna, träna med andra hundar.
Vi ska iallafall träffas fler gånger och det känns kul. Kasper behöver det definitivt, och Älva kan knappast få mer avancerad störning än honom.
Lite senare:
Var just ute på förmiddagspromenad och funderade mycket på skillnaden mellan när vi går ensamma och när vi går i grupp. Ensamma fokuserar jag hela tiden på honom, korrigerar när det behövs, försöker variera gången (hastighet, zickzack osv), belönar när han gör något positivt (går rätt, tar kontakt osv) – och, framför allt, ger superbelöningen Fri emellanåt. Vid Fri får han snooza fritt, bara han inte börjar dra alltför mycket.
Alla dessa saker är mycket svårare att göra när man går i grupp:
fokusering – man vill ju gärna prata lite med övriga, vara social, snacka hund osv, alltså har man inte samma järnkoll på hunden
belöning – godisbelöningar får han fortfarande när han gör något bra, men han ger själv sällan chansen till dem
korrigeringar – blir det mer av i grupp, eftersom han är uppe i högre varv
gångvariation – blir det mindre av i grupp, eftersom man anpassar sig efter andra, men jag försöker att gå lite zickzack ibland. Stannar till gör jag i samband med korrigering så Kasper ska komma in rätt vid min sida. Då hoppar han alltid in så fint, för att omedelbart glömma bort det två sekunder senare
superbelöning – det som jag tror har gett mest när vi går ensamma kan jag tyvärr oftast inte använda alls i grupp. Att på en gångväg ge Kasper Fri med andra hundar nära skulle betyda att han skulle ta det som en uppmaning att nu är det okej att springa fram till dem och leka. Jag kan ge Fri endast på platser där det finns rejält med svängrum och grönyta vid sidan, så det blir alldeles för sällan på en sån här promenad.
Konstruktiva tips mottages gärna.
30 januari 2009 at 16:31
Har tyvärr inget tips. Kan bara berätta att Nila är likadan.. vill gärna dra när man promenerar med nya hundar. Dock slutar hon efter ca 10 min utav sig själv, dvs när överskottsenergin är borta o hon inser att det händer inget mer.
Men jag har också tragglat som du gör nu. Men numera går hon väldigt fint av sig själv när vi är ensamma, även om hon faller tillbaka ibland när vi är på nya ställen med nya lukter =)
tror de lugnar ner sig med åldern också.. Nila är ju snart 2 år så hon börjar på att lugna ner sig o bli fina damen nu *skratt*
2 februari 2009 at 20:39
vilken söt bild <3