Idag fick vi – kanske – ett litet genombrott med apportbocken. Jag är ju bergsäker på att vi fått problem bara för att jag behandlat apportbocken annorlunda mot vanliga leksaker. Det var det jag fick höra – släpp inte ifrån dig apportbocken så den blir en leksak, så att hunden börjar tugga på den eller så. Istället har Kasper alltid betraktat den som en tung, konstig, främmande sak som man inte vill bära i munnen längre än nödvändigt.
Idag gjorde jag så här:
Höll fram apportbocken så han fick ta den i munnen, klickade och belönade, så att han fick bekanta sig med den igen. Försökte dra lite i den för att se om jag kunde väcka kamplusten. Men nej, han släppte direkt. Drog den lite fram och tillbaka på golvet och snurrade runt med den lågt ner vid golvet, och då väcktes intresset lite för den. Sen lade jag den ner på golvet, gick nån meter bort. Genast tog han den men spottade ut den innan han var framme vid mig. Samma som förut, alltså.
Då prövade jag att istället visa att jag hade godis och klicker i handen och gå långsamt ifrån honom. Då plockade han upp apportbocken och följde efter. När jag såg i ögonvrån att han höll den i munnen klickade jag och belönade. Så gick vi runt i köket, jag före och han efter med apportbocken i munnen. Yes! På slutet försökte jag hinna böja mig ned och klicka samt fånga den snett bakom mig innan han släppte den på golvet. Gick ungefär varannan gång.
Jag är jättenöjd, känns som ett stort framsteg. Får jag honom bara van att bära omkring på den är jag säker på att vanlig apportering av den också ska gå, det är han ju som sagt van vid redan med andra föremål.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
16 december 2008 at 21:27
Vad duktig han är, detta måste jag prova. Anja tar apporten men som sagt att lämna den ifrån sig är inte samma sak.
Har idag börjat på en ny blogg Anjas hemsida finns kvar men skriver gör jag på en annan adress.
http://ilillaoanja.bloggagratis.se
17 december 2008 at 12:53
det är ju viktigt att det inte blir en kamp om apportbocken, jag skulle inte våga kampa eller väcka den lusten.
17 december 2008 at 15:27
Okej, kanske formulerade mig fel: tanken var givetvis inte att kampa med den, utan att väcka intresset för den överhuvud taget. Nu funkar det ganska bra att han går bakom mig med den och lämnar över (om jag är snabb nog). Ska köra det ett tag till och sen prova en vanlig apporthämtning igen. Hoppas att bakomgåendet ska göra att han fattar att han ska hålla den hela vägen fram till mig, inte släppa halvvägs.
Den här metoden är iallafall klart bäst hittills!
19 december 2008 at 09:46
Visst är det nog så att vi har en förmåga att göra vissa föremål väldigt speciella. Det är samma med dummies för mig.
Va skoj att du också ska på Evas clinic, då ses vi.
Go jul!