Uj, uj, idag körde vi uppe vid Freden igen, lite längre denna gång, kanske 8 km totalt. Fast med stumpjumprarna. Oj, oj, roligare att kunna köra över stock och sten och ner i lerpölar på ett annat sätt, men samtidigt bra mycket jobbigare. Jag har ju en dubbeldämpad hoj som är mjuk att trampa, så man får slita två eller tre gånger om mot en standardhoj utan dämpning. Men kul är det som sagt.
Båda dogsen lika trötta som jag. Bara husse håller ställningarna väl.

Väl hemma tog vi oss lite fika med varsin bit jordgubbscheesecake. Hundarna fick stanna inne och vila medan vi fikade utanför köket. Husse gick in och hörde ett regelbundet dunsande. Det var Kasper … Hopp, slick, duns, hopp, slick, duns … Cheesecaken, som uppenbarligen stått lite för nära bänkkanten, hade blivit skapligt naggad i kanten. Jamen, vadå, sade Kasper, var det inte min födelsedagstårta? Jag fyllde ju fem i fredags!