Idag träffade vi Benson igen, första gången sen valpkursen förra hösten. Och oj, vad han hade vuxit, är en stor och ståtlig Rhodesian Ridgeback nu. Han och Kasper är ju precis jämngamla, skiljer en dag på dem. Hade tänkt ta en mobilbild på honom men glömde det, så jag tjuvar (förlåt, Helena!) en bild från hans blogg istället.

Precis som jag anat var det urjobbigt att gå med Kasper i den lockande naturreservatsmiljön vid Bögs gård tillsammans med denna spännande hund, så det gick inte att hålla på principen och att stanna och vänta 10 sekunder varje gång Kasper tog något steg framför mig. Då skulle vi fortfarande inte ha kommit mycket längre än ut från parkeringen… Höll istället kort koppel och körde lite morrande när han blev för jobbig. Vi testade ett par hälsningar där hundarna skulle sitta stilla och fint på varsin sida. Nja. Jo, Benson skötte sig väl bra, men Kaspers tålamod med detta var väldigt kort. Det var rätt länge sen vi övade på det, får nog ta upp det igen, kanske med Anna och Enzo. Underligt nog började Kasper gå som värsta välartade hunden de sista hundra metrarna till bilen. Vet inte vad han fick för knäpp där…

I Småland snöar det, och här regnar det och blåser nu. Igår bytte jag som tur var till vinterdäck, så det ska väl gå att ta sig till nån skog imorgon och lägga spår. Har tinat klöv och blod. Bara det inte börjar snöa här med. På lördag är det kurstillfälle två i viltspårningen.