Idag bytte vi grusväg mot en mycket bättre. I och för sig också lerig och vattenpölig bitvis, men roligare. Stenig här och där, så man fick hålla tungan rätt i mun var man skulle sätta hjulen i förhållande till stenar och pölar – och inte minst hundens tassar. Lite mer kuperad var den också, så matten fick jobba upp en bra svett.

Vi parkerade vid korsningen vid Freden och sen körde jag Lakrits kopplad första biten. Då drog han farligt mycket i kombination med en skapligt brant nerförsbacke, så efter en stund kopplade jag loss och så fick han springa Nära vid sidan istället. Han var lite sprallig i början, mindes antagligen hur roligt det hade varit igår, och någon gång fick jag skrika Akta åt honom för att inte köra rakt in i honom. Tvärnit. För att blidka mig ville han då ställa sig på vänster sida istället vid uppstarten. Hmm, nej, så skulle vi ju inte ha det. Till slut var han tillbaka på höger sida och vi kunde fortsätta. Vi körde tre km innan vi vände (då har man kanske 1 km kvar till Husby) och då hade han lugnat ner sig och travade jättefint vid min sida. En och annan Rrrr-korrigering när han ökade fram mot framhjulet och sen ett Duktig när han låg rätt i höjd.

Jag frågade husse om inte han ville byta hund och testa med Lakrits. Så jag tog Kasper (idag iförd den förhatliga selen) och husse började med kopplad hund, så att Lakrits skulle fatta att det var bredvid honom han skulle springa nu. Det gick bra och efter en stund kopplade han loss. Det gick bra det med, förutom att han gärna sprang lite längre fram än vad jag tillåter. En vanesak. Han sprang iallafall inte till mig när han skulle vara hos husse, och det var ju huvudsaken.

En härligt bilfri cykeltur på sex km blev det alltså. På slutet var Lakrits riktigt trött (då hade vi bytt tillbaka hundarna) så jag körde lite långsammare sista biten med honom.

Imorgon blir det istället viltträning med vatten med Annika och Mona. Ska bli kul!