Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Måndagspromenad

I måndags kväll tog jag mig i kragen och gick iväg på en måndagspromenad igen. Anordnas kostnadsfritt av VaBK, suveränt. Jag var ju med rätt många gånger i våras, men sen tog Allmänlydnadskursen över på måndagarna, och sen blev det sommar.
I princip alla hundar var nya för oss, bortsett från en av ledarens hundar. Där fanns två schäfrar, en boxer, en (fox?)terrier, en podenco, en tax och en labbevalp på sex månader (hon var så söt).
Och så Kasper. Jag hade med mig en lövruska för att verkligen kunna träna att han inte skulle dra iväg framåt i sin iver att hälsa på alla hundarna.
På samlingsplatsen var han pipig och ivrig, men sen började vi med att gå runt i ring, så hundarna fick nosa på alla hundspår. Det hjälpte en hel del. Schäferägarna fick kämpa rätt rejält med sina tunga, ivriga hundar, boxern hade en halti som hjälpte bra.
Sen gick vi rundan utmed sjön, och utmed vägen gjorde vi ytterligare ett par övningar: alla stod still på led medan en hund i taget passerade bakåt och ställde sig sist, samt en ny ringövning där en hund stod i mitten medan övriga gick runt.
Kan till min glädje konstatera att de där övningarna klarar Kasper bra nu. Han ville ju gärna framåt, men med lövruskan nådde jag ned i rättan tid för att förekomma honom. Det var bara på slutet av en-och-en-halv-timmespromenaden som jag inte riktigt orkade vara lika snabb och konsekvent längre.
Men det kändes så skönt att kunna konstatera att ifrån att ha varit en av gruppens jobbigaste hundar var han nu en av de bästa. Detta blir helt klart en kick för att ta mig iväg på fler sådana här nyttiga måndagspromenader.

2 kommentarer

  1. Hej,hej,
    Kul att gå så,förstår att du visar din bästa sida för nya bekantskaper, vi är ju smarta vi!Vi ska också försöka hänga på såna promenader här nere.Vad är det för lövruska din matte har?

  2. Hejsan Hippi!
    Allt är ju relativt, men bland just de hundarna var jag visst rätt bra, säger matte. Lövruskan är till för att hon ska nå ner bättre och snabbare framför min nos, när jag blir för ivrig och vill dra framåt. Han bara sticker fram den framför nosen på mig, så stannar jag upp. Rätt effektivt, måste till och med jag medge. Jag är lite glömsk, nämligen, om matte sagt Nära så kommer jag ihåg det max tio sekunder eller så. Men jag tränar på att bli bättre på det…

Kommentarsfunktionen är avstängd.