Vi har varit lite slappa nu efter semestern, och så har det regnat, så Kasper började få tråkigt. Jag plockade därför fram våra små agilityhinder, och oj, vad han tycker det är kul! När sedan husse kom hem från en cykeltur vart det totalt glädjefnatt med tokrusning runt på gården. En gång var han nära att rusa ut genom häcken, men han lydde min skarpa åthutning och tvärvände. Yes!

Hmm, ska jag verkligen lyda henne? Nu är jag ju lös och inga stängsel finns det. Fast jag får ju en schysst belöning, tunneln är helkul!

Är det inte dags snart? Jag vill ju springa igenom den roliga tunneln bort till godiset…

Off we go! Som en kanonkula genom ringen…

… och över hopphindret, sen tunneln och i måååål!

Jag kan ligga riktigt fint ibland när matte ber mig. Ibland, alltså…