Skogsstjärnas hundblogg

Igår var det dags för kurspass 2 av 4 för Eva Sognevik. Det gick avsevärt bättre än förra lördagen, vilket känns skönt. Tog Kasper på en skogspromenad på förmiddagen där han fick gå lös en stund, leta reda på mig några gånger och leta korv på några trädstammar.
Vi kom till Frösunda i god tid, så vi passade på att gå med Enzo och Kasper en grusvägssväng före kursen också. Han var därför inte lika överaktiv som förra gången, utan visade inte bara alla dåliga sidor, utan en del bra också.
Vad gjorde vi då? Vi började med att promenera i rad längs en väg, så vi mötte varandra på tillbakavägen. Kasper var duktig och tittade på mig nästan hela tiden. Sen gick vi in på den mycket doftintressantare gräsmattan (hundar, får, hästar…) och då skulle vi kolla spontankontakten (0 gånger…) och se om hunden stannade och tittade på oss när vi stannade. Nja, ena gången…
På en gräsmatta fick vi gå förbi en godisskål med ett par korvbitar i. Utan att dra i kopplet skulle vi, bara med rösten, få hunden att strunta i korven och följa med oss istället. Nåja, vi fick ha egna godbitar i handen att locka med istället. Ett skarpt ”hörrö” fick honom att avbryta skålattacken och jag fick honom med mig. Hurra!
Vi fick fortsätta träna våra läxor: att backa med godis under ljust glatt prat, samt tussleken där vi när hunden fått bra grepp skulle vända upp och promenera med hunden på vänster sida. Så bra som Kasper gjorde den övningen har han aldrig gjort ens på hemmaplan! Enda åsikten vi fick på den övningen var att ta en lugnande kel- och gospaus mellan varven för att han inte skulle bli för uppstressad.
Backa med godis gick också bra, även med andra hundar som störning tätt intill. Fortsättningen på detta gick dock betydligt sämre: att med rösten få hunden att sluta äta godiset. Att låta arg så han backade och skippade korven undan misslyckades jag kapitalt med. När Eva provade fick hon dock Kasper att bli så ynklig att han kom ynkandes till mig för att få stöd.
Inkallning med lek gick bra, förutom att han vid det laget tröttnat på att leka med ulltussen. Det var för kallt för att vara så kul längre att leka alls, så jag tog honom bara när han kom och gav godis istället.
På slutet fick vi testa några agilityhinder på lek. Tunneln var läskig första gången, men andra gången kom han igenom nästan med det samma. Hoppa över små låga hinder har han gjort förut, inga problem. Vippbrädan var läskig, hade inte Eva och jag stått på var sin sida hade han hoppat ned högst där uppifrån, men nu fick vi honom att stå kvar medan vi långsamt sänkte brädan för hand. Men den behöver han nog träna många gånger…
Läxor: ta tempen (har jag ju redan gjort när han var 12 veckor, men det kanske han har glömt…), dominansövningen där han inte ska ta godis när jag låter arg på rösten, utan bara när jag låter glad (blir svårt), gå med ulltussen, inkallning med lek, backa med godishand och vrida handen till Sitt. Det sistnämnda var nästan omöjligt igår, för handen var så stelfrusen att korven bara gled ner i Kaspers mun utan att jag kunde hindra honom när jag skulle byta handrörelse.