Var på Strawberry fields och tränade idag, började med dirigeringsfyrkanten (spårat, dolt). Det märktes att han var ringrostig på dem, för han klarade bara två av fyra. Åtminstone den ena var i motvind, kanske båda, så kanske han fick doften från dem till hjälp. Eller så hade han märkt att jag droppade dem. Gjorde två fyrkanter till med spårat, synligt och nu gick det bättre.
Däremot ett par Back-övningar, som vi ju tränat på sistone, fungerade riktigt bra på allt längre avstånd.
Gräset är högt där nu, det gäller att man har bra landreferenser om man ska kunna hitta tillbaka till dummierna för att hjälpa till att visa när det blir för svårt. Bonuspoäng till matte där, som klarade det.
På hemvägen hoppade Lakrits ner i ett dike. Först drack han lite vatten och sen fick han röjarlust och kutade för glatta livet nere i diket. Sen vände han och kom med samma fart tillbaka mot Kasper och mig. Inte tog han den smarta vägen lite vid sidan om grusvägen upp, utan rakt upp. Där går det ett betongrör under vägen och antagligen slog han i knäet på vänster bakben, för plötsligt liksom fastnade han halvvägs upp och kunde med knapp nöd kravla sig sista biten. Sen kunde han till att börja med inte stödja på benet.
Han sade inte ett knäpp och jag skyndade givetvis fram och undersökte honom. Han lät mig ta överallt från tass upp till höftled, och gav inga tecken på att det gjorde ont någonstans. Jag kopplade upp och sen gick vi långsamt sista biten till bilen. Han gick allt bättre och när vi var framme vid bilen var det knappt han behövde nån hjälp att ta sig in i bakluckan. Min hemsnickrade teori är att han fick en nådastöt på knäet på vänster bak så där så att han tillfälligt blev alldeles förlamad. Jag får vara lite uppmärksam på hur han går nu efter vila, men hoppas att han är okej igen. Vi ska ju på kurs nästa helg, och innan dess är det inofficiell rallytävling på onsdag och passivitetsträning på torsdagkväll, så vi har fullt schema.