Skogsstjärnas hundblogg

Jag har länge tänkt jag skulle miljöträna Kasper genom att åka lite Roslagsbana, buss och så. Ända in till stan har känts lite långt, och kortare bitar faller sig inte naturligt, utan då skulle det bli en specialare bara för Kasper. Alltså har det inte blivit av.
Nu fick jag igår plötsligt ett akut ärende in till stan och hade inte så stort val. Jag skulle vara borta för länge för att kunna lämna honom och att ta bilen skulle bara medföra en massa parkeringsproblem. Alltså, efter lunch tog vi vårt pick och pack och gick till stationen. Jag hade med den röda mjuka hundväskan med en gosefilt och ett hundben som reserv. Han har nästan vuxit ur väskan, men kortare stunder fungerar den fortfarande.
På vägen dit passerade vi en gräsmatta och jag sade ”Kissa”. Och han kissade! Det är andra gången nu som jag lyckats få honom att kissa på kommando. Mycket praktiskt, med tanke på att nu skulle han inte få någon mer chnas på en stund. Ska fortsätta öva in Bajsa också.
Jag visste att första vagnen var hundfri, så vi hoppade på vagn två. Det är mycket sånt att hålla reda på nu, små skyltar man tidigare aldrig riktigt noterat. Jag bar Kasper uppför de två trappstegen och lät honom sen nosa runt på golvet vid vår sittplats. Jag fick som tur var hela fyrplatsen för mig själv, så han kunde hålla på. Efter en stund lade han sig i den röda väskan och tuggade på benet. Innan vi var framme vid Östra hade han dock tröttnat och tyckte det var roligare att nosa reda på gömda och glömda godisbitar (och annat?) som låg i skrymslena. En gång skällde han till åt någon som passerade, men jag intresserade honom för en godis, och då glömde han bort det hela.
Allt gick alltså bra och väl framme fick han gå själv på perrongen, bli buren i rulltrappan, gå själv i trappan ner under gatan och upp igen till 4:ans hållplats. Vi fick vänta några minuter innan bussen kom, så han kunde nosa runt lite först.
Jag tog honom i famnen upp på bussen och vi satte oss vid utgången. Halvvägs till St Eriksplan kom en dam och satte sig bredvid oss. Hon visade sig ha hund själv, så det var okej att han nosade. Vi steg av utan incidenter och promenerade längs Rörstrandsgatan bort dit vi skulle. Gatan är inte så stor men full av liv och rörelse, och Kasper hade fullt sjå att titta på människor, barnvagnar, cyklar och att nosa på stolpar. Han gick dock mycket fint vid min sida när jag bad honom. Skönt! Vi passerade bara en hund (liten pudel) på nära håll, och trots att han blev intresserad kunde jag dra honom förbi utan större problem. Han vände sig dock om och ville dit.
Den adress jag skulle till har en reception och många anställda. Jag ville undvika problem, så utanför huset stoppade jag ner Kasper i väskan och gick förbi receptionen med en aningens gungande, men tyst, väska. Jag skulle in i labbet där det bara satt två personer, så Kasper fick komma ut och hälsa. Det finns många olämpliga saker i detta rum, så han fick finna sig i att vara bunden hela tiden. Lite gnälligt var det, men att få brotta ned M under liggandes fotosession var trots allt kul.
In i väskan igen för utpassage. Nu var väskan ännu trängre, för jag hade stoppat i en kartong jag skulle ta med hem. Det gick iallafall. Nu höll sig väskan helt stilla. Han var nog trött. Jag bar honom hela vägen bort till 72:ans busshållplats. Där fick han komma ut och sträcka på sig precis innan bussen rullade in. Nu var det lite mer folk, men vi fick sitta ifred långt bak i bussen. Kasper gillade att sitta och titta ut genom fönstret, och att rulla ihop sig i famnen och vila.
På Östra var det en kvart eller så kvar till tåget skulle gå, men det stod redan inne. Jag passade på att låta Kasper själv kliva på vagn 2 i sin egen takt. Han tvekade en stund nere på perrongen men när jag klivit upp bestämde han sig för att den där trappan nog var okej och så tog han sprången in på tåget.
Vi satte oss i andra båset och jag öppnade väskan åt honom. Men den var inget intressant längre. Nu fanns ju ett tåg att undersöka. Snart låg han dock lugn i min famn och försökte sova. Alla stopp med folk som gick på och av väckte honom såklart, men vila lite fick han.
Sammanfattningsvis: en tre timmar lång stadsresa som fungerade riktigt bra. Som matte fick man ju vara väldigt aktiv och påpassande hela tiden, speciellt på inresan, medan hemresan då han var trött var mer avslappnad. Men kanon att veta att det faktiskt fungerar att åla tåg och buss. Nu återstår tunnelbana, men det får bli en annan gång…