Det har bara smugit fram. Det där med rumsrenheten. När jag tänker tillbaka har Kasper faktiskt varit helt rumsren i två veckor nu. Dessförinnan hade vi ett par veckor där det nästan fungerade, med bara nån enstaka olycka nån gång ibland. Dessutom klarar han sig från en sista kissning vid 23 till nästa morgon vid 7 (eller tom senare på helgen).
Vi var på valpkurs igen häromkvällen. Han är inte alls lika hoppig mot de andra hundarna längre, vi kunde till och med gå fram och mötas, stanna med sitt, växla några ord med den andra föraren, och sedan gå vidare. Kanon! Det hade jag aldrig trott. Svårare bara att träna detta i hemmiljö, eftersom de hundägare man eventuellt möter inte har samma förinställning om vad vi ska göra, hur vi ska bete oss. Men kanske kan vi träna lite med Enzo igen någon kväll.
Det är verkligen svåra träningsförutsättningar på valpkursen – allt kallare och mörkare. Och en hel timme håller det på, märker att Kasper är bra mycket mindre motiverad på slutet. I onsdags var det nollgradigt när vi körde hem. Han har nu täcket på utan problem, men det har blivit lite kort så baken sticker ut, ser kul ut. Men den får allt duga ett tag till, värmer ju ändå.
Clara har skrivit en jättebra status för sin tax Doris på sin blogg (http://www.terrortax.net/?p=299). Ungefär så här ser motsvarande status ut för Kasper just nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint. Jag kan backa ett par meter, vänta kanske en halv minut, sen gå tillbaka och klicka.
Utomhus: Är gräset någorlunda torrt och varmt kan han lägga sig ned, men ligger inte kvar. Har jag med fällen ut kan han ligga kvar några sekunder, dock ej säkert.
Tandvisning
Har inte jobbat något med detta, endast borstat tänderna vid något tillfälle. Ska börja öva lite.
Linförighet
Inomhus: Kasper går superfint vid min vänstra sida och har kontakt. Jag kan svänga runt i åttor och cirklar i köket och han hänger med. Oftast även om han ser en leksak liggande bredvid, eller matskålen, men ibland tappar han koncentrationen då. Han stannar även fint.
Utomhus: Problem. Han går med nosen i marken nästan hela tiden, svårt att motivera honom. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder har jag lyckats få honom att gå nästan lika fint som i köket, men det handlar mer om någon undantag än regel. Husse föreslog att vi till helgen ska ta hela hans dagsranson och fördela på nos-upp-träning för att göra honom mer motiverad.
Läggande
Har inte börjat öva detta, först måste han gå fint vid sidan ute.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter mycket bra, kanske 90 %. Vid besök på brukshundskulbben plan häromdagen fanns det dock så himla mycket intressanta dofter att han inte kom in meddetsamma alla gånger. Om jag då vände mig om och gick/sprang kom han efter efter en liten stund. Så jag är väldigt nöjd med honom i detta. Ska givetvis övas mer.
Ställande
Inomhus: Kan kan kommandot Stanna, men jag har inte börjat med att låta honom få stå och vänta ännu.
Utomhus: Även här måste vi få ordning på att gå fint ute först, men de gånger jag övat i koppel fungerar det bra att stanna.
Apport
Har inte börjat öva detta aktivt, men kastar vi iväg en leksak springer han glatt och hämtar den och kommer tillbaka för att få leka mer. Att däremot lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. För det mesta kan vi byta med godis eller en ny leksak.
Hopp över hinder
Sara provade på valpkursen sist att hoppa med Kasper i koppel över ett mycket lågt hinder (kanske 1 dm). Det tyckte båda var jättekul.
I morse tränade vi ensamhet. Sara gick först, sen gick jag upp på övervåningen, sen gick sambon. När huset var tomt (ja, inte riktigt, men det visste inte Kasper) satt han och gnällde fem minuter. Sen blev det allt glesare mellan gnällen, och efter ytterligare två-tre minuter hade de tystnat helt. Jag väntade ytterligare kanske tio minuter innan jag gick ned. Köket var tomt. Han hade gått ned till källaren. Tror han låg och vilade/sov där, för helt tyst var det. Så fort han hörde mig göra en kaffe i köket kom han dock svansandes.
Idag ska vi åka och få andra rabiessprutan, hoppas han inte blir alltför olycklig.
13 oktober 2007 at 17:43
Kul! Va duktiga ni är! Du vet att han ska sitta när ni stannar vid fotgående va? I ettan går apporten bara ut på att du håller fram saken, säger apport, så ska hunden ta den hålla den till du säger loss, då ska den omedelbart släppa den. Det är det hela. Jag kan rekomendera boken ”med sikte på tian” av nina och kenth svartberg. Suverän bok, även om man inte vill tävla så står det mycket klokt i den.
När vi åker på kurs(eller när vi ska gå ut och träna hemma) får inte Doris nån mat på hela dagen utan bara massa köttbullar och korv på kursen. Är hon fortfarande hungrig när vi kommer hem får hon vanlig mat.
13 oktober 2007 at 21:30
Hej! Enligt min valpkursinstruktör ska de (vid tävling) stå när man går och säger stanna, inte sitta…
Hmm, tror vi väntar med apport lite, är så mycket andra, mer basic, saker som behöver falla på plats först. Nu har vi i läxa att han ska vänta när man kastar iväg en leksak, ta kontakt och sen få springa efter den. Han är dock så ivrig att vi har fullt schå att hålla honom i det läget. Jobbar på det…
Tack för boktipset, ska lägga den till önskelistan.
Idag gav vi Kaspers lunch på en längre promenad. Han nosade mycket i marken först, men på hemvägen gick det riktigt bra. Vet inte om det berodde på att han var trött, eller på att han lärt sig nåt…
14 oktober 2007 at 10:13
Svar på det du skrev i min blogg:
Jo, alltså om man går och säger stanna så ska de stå och man går ifrån dem, men om man går fot och bara stannar utan att säga något, sk. halt då ska hunden sätta sig direkt. fast det kan kanske vara klokt att öva in stående först och sen sittande, iallafall om man har en hund som min vars rumpa dimper ner i backen så fort hon får chansen.
Sån där övning att kasta och han itne får hämta är jättebra, det var det Doris husse körde med henne igår, för mig gör hon det perfekt, men med husse kan man ju fuska lite, tycker hon. Jag brukar också köra att jag kastar och så ska hon stanna halvvägs, men det är ett senare steg. En annan bra grej är att sätta hunden och säga stanna, sen leka med en leksak framför den och kasta den, och när hunden ändå sitter kvar så klickar man, om man använder klicker, och ger godis omedelbart. Doris tycker det här är rätt jobbigt, men nu brukar hon slicka sig om munnen när jag börjar och se mycket sammanbiten ut, hon vet att det vankas gotter, så nu har jag lagt till tjoanden, lekinviter och är allt roligare framför nosen på henne.
Jag önskar att jag jobbat sådär duktigt med Doris när hon var så liten som Kasper är!
14 oktober 2007 at 10:14
jaha, ditt svar stod visst här också. haha, va dum jag är!
14 oktober 2007 at 12:34
Inte alls dum – svårt att veta var man ska skriva för att den andra ska läsa det, så jag skrev och klistrade in på bägge ställena. 😉
Men då fattar jag bättre – ja, det är nog bra i hans fall att öva stående först. Fast ännu har viinte kommit dithän att vi kan fortsätta gå några steg när vi sagt stanna. Det kommer väl… Nu har vi f.ö. övat ligg så mycket att han lägger sig även när vi säger sitt…
Även om du började träna lite senare än vi, har ni kommit jättelångt, känns det som…