Igår fyllde Kasper 15 veckor. Han väger nu 4,8 kg, en ansenlig ökning – när jag vägde honom första gången 22 augusti vägde han 2,8 kg. Två kilo på en och en halv månad, alltså.
Måste berätta lite om Kaspers träning. Vi går ju valpkurs med blandat resultat. Förutsättningarna är inte de bästa: klockan sju på kvällen är det både mörkt och kallt nu. Och sen finns det tre hundar till som intresserar högeligen. Men det är ju liksom meningen.
Hemma, när vi tränar inomhus, är han en lysande stjärna: sitt, ligg, gå på vänster sida med ögonkontakt, följa pinne (s.k. target). Släppa den boll eller leksak han kommer dragande med är han inte så bra på ännu, men det släpper nog snart.
Utomhus i koppel är han en helt annan hund med tre lägen:
- på valpkursen har de mest sett den studsige Kasper, han som är en guttaperkaboll i kubik (antagligen för att han är i den miljön med så mycket intryck);
- sen har vi den tjurige, tvärvägrande Kasper som inte alls vill gå hemifrån (börjar försvinna, kanske är en mognadsfråga);
- till sist den ivrigt nosande, koppeldragande hunden som inte lyssnar på något och inte bryr sig om lockande godis. Detta är något vi måste ta itu med och träna mer på.
När vi däremot tar med honom ut i skogen och låter honom gå lös är han återigen exemplarisk. Vi har tränat en hel del med att gömma oss så han får börja leta, eller att vi byter riktning när han ilat för långt i förväg på stigen. Detta har lärt honom att hålla koll på oss och nu är han sällan mer än fem meter bort, stannar och tittar, vänder tillbaka och kommer glatt som en pil vid inrop för lite godis och kel.
Påhittig är han också. Häromdagen satt jag nere i källaren och han var misstänkt lugn och tyst i köket. Då hade han lyckats hoppa upp och få ned min jacka med hundgodis i högerfickan. När jag kom upp för att kolla på honom var plastpåsen totalt söndersmulad och allt godis uppätet. De båda bajspåsarna i samma ficka var helt dissade.
Han verkar tack och lov inte ha fått några men av plastpåsen, merparten låg kvar på golvet.
11 oktober 2007 at 10:03
Hej, lajbans, planerar du att tävla i lydnad sen? Kommer säkert gå jättebra, Kasper borde ju ligga efter Doris med tanke på att hon snart blir ett år (i november)! Vi bestämde oss inte för lydnaden förrän typ tre månader sen, önskar jag hade tränat som du sen hon var bebis.
Platsliggning så ligger hundarna på rad brevid varandra och så lämna förarna dem och går typ 15 m (tror jag) och så ska man stå där i två min utan att hundarna reser sig (i klass I alltså, sen blir det svårare). Läggande är att man går fot och kommenderar ligg så ska hunden lägga sig medan man själv fortsätter gå och sen stannar man och står där en stund (vänd mot hunden) och sen går man tillbaka (osäker på minuter och meter här, måste läsa på reglerna bättre).
Jag är också helt ny med lydnad och upptäcker saker efter hand som jag rotar runt.
Jättebra att ni tränar att han ska hålla reda på er, det kan man verkligen inte träna för mycket, helt ovärderligt sen när de är större!!
12 oktober 2007 at 07:51
Hej!
Nja, tävling ligger lååångt bort. I första hand vill jag ha en hund som är så lydig att den är trevlig att umgås med. Och dit har vi kommit en bit på väg, men i vissa avseenden har vi långt kvar.
Tack för förklaringarna. Tränar ni platsliggning med hundar bredvid eller bara ensamma än så länge?