Jag kollade hundböcker och webben och kom fram till en lista på ett drygt halvdussin hundar. De flesta spolades genast av sambon och dottern, men sedan kvarstod tre raser:
- Kromfohrländer
- Dvärgschnauzer
- Dansk-svensk gårdshund
Den anses ganska vaktig och reserverad.
Just den här hunden kunde även hoppa över ett manshögt stängsel.
De kommande månaderna fick vi chansen att träffa ett antal gårdshundar. Det fanns många vänliga själar både i kennlar och i den lokala gårdshundsklubben som förbarmade sig över vår kunskapsiver.
Det fanns inte så många kennlar för dsg som vi hade förväntat oss efter att ha kikat på den mycket mer ovanliga rasen Kromfohrländer.
Våren är hetaste valpningstid, men vi var för sent ute för att få tag i någon. Helst ville vi ha en tik, hade vi bestämt. Jag har störst vana av tikar sedan tidigare, de är lite mindre och i allmänhet lite mildare i temperamentet.
Allt eftersom tiden gick lärde vi oss mer om gårdshunden. När vi så helt överraskande blev erbjudna en hane ställdes allt på ända. Vi hade fått höra från flera håll att det bland dsg inte var så stor skillnad mentalt på tikar och hanar. Så till slut slog vi till.
En tik som inte var till salu och fyra hanar. En av de här ska bli vår.
Nu går vi i väntans tider.
11 juli 2007 at 14:23
Bra val av ras, tycker jag, eftersom de dv.shcnauzers jag träffat varit rätt otrevliga (beror väl på ägarna iof. förståss, men ändå).
Vi har en hundkompis som är Dansksvensk gårdshund, här är adress till hans blogg, som tyvärr inte uppdateras så ofta:
http://roccasweb.blogspot.com/
(och till vår egen: reklam reklam: http://terrortax.net)
14 juli 2007 at 23:25
Tack, håller givetvis med. 😉
Var på gästbesök i din blogg…