Igår tävlade jag med båda hundarna på rallylydnadstävlingen i Märsta. Vi hade tur med vädret: först mulet och sedan uppsprickande sol.
Lakrits hade startnummer 13 medan Kasper gick som 37. Efter att ha gått med båda kändes det helt okej, jag trodde nog att jag klarat 70-gränsen med båda två. Men när prisutdelningen kom och vi fick tillbaka protokollen visade det sig att Kasper snöpligt nog hamnat 3 poäng under gränsen. Varför? Tydligen hade jag schabblat med fötterna på hinder nummer 12 (se banbild) där man går bakåt med hunden frontad 1–2–3 steg. Nu råkar detta närmast vara Kaspers och min paradgren, så jag är jätteförvånad. Med Lakrits minns jag att jag tänkte noggrannare på hur vi gjorde, för han är inte så van vid den, men med Kasper har jag tränat den så mycket att detta borde vara omöjligt. Men, tja, det är bara att acceptera. Får kika på filmen sen, för husse var med och filmade bägge rundorna.
Så här blev alltså resultatet:
Lakrits
Skylt 5: 2 mindre nosningar, 1 bristande kontakt
Skylt 8: 1 mindre förarfel, 1 fel övning – Lakrits gör Snujjen istället för att bara ställa sig upp.
Skylt 11: 1 större nosning
Skylt 12: 1 mindre nosning
Skylt 15: sent utförande
23 poängavdrag på momenten, 1 avdrag på helheten, totalt 76 poäng.
Helhetsintryck: Jättefint och speciellt i starten. Synd på ställandet.
Kasper
Skylt 1: 1 mindre nosning
Skylt 2: 1 mindre nosning, 1 mer än 0,5 m från skylten (aj då, lite onödigt i den 270-graderssvängen)
Skylt 3: 1 sent utförande
Skylt 4: 3 mindre nosningar
Skylt 5: 1 bristande kontakt, 1 större nosning
Skylt 6: 1 mindre nosning
Skylt 8: 2 sned position, 1 rör sig i sin position (ja, på ställandet ställde han sig rakt ut från mig)
Skylt 12: fel övning (se ovan)
Skylt 15: 1 mindre nosning, 1 mindre bristande kontakt
33 poängavdrag på momenten, 0 avdrag på helheten, totalt 67 poäng.
Helhetsintryck: Trevligt. Fint jobbat. Matte lite otydliga steg (skylt 12).
Domare: Sofia Angleby
Nu har jag iallafall två hundar med varsitt Godkänd i nkl. Vi får se när vi försöker skramla ihop fler sådana. Ingen brådska, men trevligt att tävla med båda hundarna vid samma tillfälle, blir inte så lång väntan då. Trevligt mingel var det också.
18 maj 2012 at 09:10
Skulle det inte kunna hjälpa att ha samma nolltolerans för sniffande på marken som i jakt-foten? Jag låter Acke sniffa runt utanför planen men så snart vi ställer upp för att börja är det total-förbud på sådant. Jag korrigerar minsta försök att sniffa från den sekunden. Alltså redan från’ nästa ekipage välkomna in på planen’. Jag inbillar mig i alla fall att han har lärt sig skillnaden…Stiligt jobbat att ställa upp med 2 hundar och få gk! Kramis
18 maj 2012 at 09:19
Jo, jag gör så också numera, och det har hjälpt en del. Men för Kaspers del är det gamla beteendet så välbefäst att det kommer att ta lång tid (om någonsin) att arbeta bort.
Sen tränar vi inte så mycket rally på hel bana, utan ofta korta momentdelar ute på promenaden. Det gör väl att det inte blir lika tydligt för dem. Borde säkert köra mer banor, men det har varit nedprioriterat.
Jag är iallafall nöjd med dem, det var MYCKET folk med både flera rallybanor och agilitybana plus helt nytt ställe för båda hundarna. Åtminstone Kasper har varit jättekänslig för sådant tidigare, så detta kändes jätteskönt.
Det är inte det minsta jobbigt att ställa upp med båda, snarare tvärtom – roligt!
18 maj 2012 at 11:15
Ja, grattis till väl genomförda rundor med hundarna. Imorgon ska Zacke och jag till Märsta-Sigtuna för hans förhoppningsfullt tredje godkända nb-tävling. Visst känns det snopet när man inte förstår vad som hänt – men kanske filmen förklarar en del för dig?
18 maj 2012 at 12:07
Tack! Visst måste man beundra Märsta-Sigtuna för att de orkar en hel sån här mastodonthelg!
Jag har inte hunnit kika på filmen ännu, men hoppas också att den ska ge en ledtråd. Det underlättar ju om jag behöver fixa till något.