Skogsstjärnas hundblogg

Igår gick Annika och jag med hundarna på en härlig julpromenad. Träden var ytterst nertyngda med snö, och vi hjälptes åt att rädda ett antal från att knäckas samt flyttade undan ett som det redan var för sent för.

Hundarna hade jättekul i snön och när de busat en stund fick de också lite halvstrukturerad träning. Vi började med att Annika stövlade ut via en kringgående rörelse med två dummies som vi skulle ta på linjetag på tillbakavägen. En snitsel fick markera startpunkten.

Sen provade vi några allt för svåra markeringar, och gjorde dem sen lite lättare när vi märkte att snön gjorde markeringarna tillräckligt dolda utan att vi behövde gömma dem bakom en massa buskar också. I början var Lakrits väldigt flamsig. Han sprang rakt ut på markeringen, men fortsatte förbi i hundra knyck. Jag såg honom inte sen pga en uppförsbacke, men Annika sade att han var LÅNGT bort. Ett par omförsök tills han satte den.
Sen sprang han än en gång LÅNGT bort åt samma håll utan att vilja komma in när jag visslade. Men efter dessa malörer gick det sen allt bättre, och han låg fint kvar i området och sökte idogt under snön. Cheysie var lite vidare, hon sprang flera gånger rakt över dummien men var för snabb för att uppfånga vittringen. Men även hon fick in dem till sist, och den sista spikade hon. Bra avslut där!

Linjetaget blev lite krokigt åt höger runt nåt oidentifierat hinder under all snö, men efter omtag och viss dirigering plockade Lakrits in den trots ospårad snö. Cheysie satte sin utan problem.

Det var mycket tråkigt att inte längre ha Tindra med oss, den borne apporträddaren när de yngre förmågorna gjort bort sig och inte lyckas få in dem. Ibland går allt alltför snabbt och inget kan göras. Många tankar till Annika.