Provet var utmärkt upplagt med alla moment i omedelbar närhet till varandra, inte en massa gående emellan. Vi startade som sista ekipage och jag hann titta på två hundar innan jag gick till bilen och hämtade ut Lakrits. Som tur var behövde jag inte infinna mig på morgonen, utan vi kom ungefär när de tog lunch, och sen hade de sju hundar kvar. Tredje sista ekipaget (en reserv) dök inte upp så det gick skapligt fort fram till vår tur.
Lakrits inledde med att pipa lite när vi kom ner till startplatsen, innan vi ens kopplat loss och börjat. Detta hörde domaren Ingela Funck, och hon sade att vi får ju höra hur det låter sen. Ingen bra start …
Momenten inleddes med två vattenmarkeringar, första ut på blankvatten, andra på andra sidan en vassrugge. Ingen av dem var svår för Lakrits, men andra fågeln var visst tung, för det var med viss möda han tog in den. Inför den första markeringen sade domaren att vänta tills jag säger att du kan skicka. Följaktligen väntade jag även vid den andra markeringen, och vände mig lite om för att kolla med henne när jag inte hörde något. Det verkade som hon missat att säga till mig, för då sade hon att du kan skicka på alla från och med nu när du finner lämpligt. Jag hoppades i mitt stilla sinne att Lakrits fortfarande hade koll, och det hade han ju. Men det kändes lite beige att få den infon så där sent. Han gjorde helt perfekta avlämningar från vatten rakt i hand med skakningar efteråt.
Sen var det två enkelmarkeringar utmed vattenlinjen. Först en kråka och sen nån annan fågel precis i vattenkanten. Innan vi tog in dem fick vi gå över en å på en smal och lerig spång. Ramlade som tur var inte i varken på dit- eller tillbakavägen. Han skulle alltså hoppa och plaska sig över denna å för att plocka de båda markeringarna, men detta var heller inget problem.
Sista momentet var ett ganska djupt sök med sex vilt. Några var uppåt vänster, bl.a. en hare, men flertalet var nedåt vasskanten utmed sjön. Vinden kom snett uppifrån vänster, så att sticka ut lite i sjön för att fånga upp vittringen var ingen dum idé. Detta gjorde alltså Lakrits, och han var effektivt in med fem vilt, hela tiden snygga avlämningar i hand. Vid ett tillfälle, tror det var första kråkan, tappade han eller släppte han den och fortsatte åt höger. Det såg ut som om han skulle dissa den och söka sig vidare, så jag blåste. Av ren klantighet blåste jag inkallning istället för stoppsignal, men som tur var fattade han det som stopp. Puh. Jag gjorde då en vänsterdirigering varpå han omedelbart sprang tillbaka och plockade upp pippin och kom in med den. Dubbel-puh. På det sista viltet sprang han flera gånger upp inåt vänster bland mycket taggiga slånbärsbuskar. Ingela Funck bad mig då plocka in honom och rikta honom rakt framåt, varpå jag gjorde det, och raskt kom det sista viltet in.
Så plockade de fram en extrahund som skulle plocka in en fågel från vattnet medan vi stod och tittade på i passivitet. Domaren sade att kunde han avhålla sig från att pipa skulle det bli en etta. Men så kom det ett litet, i och för sig ganska tyst, men ändock ett pip, så då var det kört. Vi landade alltså på ett andrapris.
Kritik:
Samarbetsvilja: Utmärkt i arbete och vid sidan. 5
Sökarbete: Motiverat sökarbete, täcker marken effektivt i både djup och bredd. 5 + 5
Fart: Hög, jämn, anpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Används väl. 5
Dirigerbarhet: Går att styras. 5
Markeringsförmåga: markerar allt, bra uppf. 5
Skottreaktion: Uppmärksam. 5
Stadga: Fast i skott och kast, piper i passivitet. 5 + 4
Apporteringslust: Spontan med raka fina inlev. Lägger ned vilt vid ett tillfälle. 5 + 4
Apportgrepp: Mjukt och lämpligt med mkt fina avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Effektiv. 5
Vattenarbete: Arbetar gärna i vattnet. 5 + 5
Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. 5
Sammanfattande kritik: En mycket trevlig labrador som har många viktiga retrieveregenskaper. Utmärkt sökarbete och markeringsarbete. Utmärkt samarbetsvilja. Priset dras dock ned något av pip i passivitet.
Jaha. Inget okänt, direkt. Det jag kan säga är ju att han låter allt mindre, det går så sakteliga framåt. Jag tror att pipen idag var lägre och färre än dem som drog ned betygen på Vallentunaprovet i höstas. Ändå känns det såklart surt när allt annat är så bra. Jag misstänker att han behöver få lite mer erfarenhet av den här typen av sammandragningar med mycket människor, hundar, skjutande och annan action. Så det är bara fler prov som gäller, så ska det väl sitta till slut. Nästa försök blir då Veckholm 1 maj (hade PM väntandes i mejlen idag, vi startar sjua) och Råby utanför Nyköping den 11 maj (startar tvåa). Om någon har konstruktiva idéer om hur vi får bort det sista lilla pipandet är de välkomna, annars fortsätter jag som jag börjat.
22 april 2012 at 21:02
Åh, så synd med det där lilla pipet. Intressant att det bedöms så hårt inom jakten, visst åker man ner i betyg även inom bruks och lydnad om de piper men inte alls så hårt tror jag. Roligt ändå att du lyckats minska det rejält. Det är säkert så att med lite mer vana vid sådana här situationer så kan han koppla av och vara tyst, så det är väl förmodligen ”bara” mer träning och provstarter som behövs – gissar jag, som inte kan något om jaktprov men det där med att ligga i rätt nivå/känsloläge är väl viktigt oavsett vilken gren man kör. 🙂
Grattis till väldigt fina poäng annars, i alla fall som jag, i min okunnighet, tolkar det. 🙂
22 april 2012 at 22:12
Det har väl att göra med att man inom praktisk jakt vill ha tysta hundar som inte stör jakten.
Jag hoppas att det är så och att jag kan komma tillrätta med det sista lilla.
Ja, du tolkar det rätt, i princip full pott förutom pipet.
Allra bäst var nog det myckna vattenarbetet med viltet i hand trots det kalla vattnet.
23 april 2012 at 08:54
Grattis till fina betyg!
Helt otroligt att du kan få så fina betyg och ändå inte få ett 1:a pris. Det är ju ändå nybörjarklass…
Jag vet inte vad du gör i passiviteten men jag lärde Mio nostargeta på min hand så då kan hon hålla på med det medans vi väntar, lite fusk men funkar det så funkar det 🙂
23 april 2012 at 10:08
Tack! 🙂
Jag gissar att det kan skilja lite på domare hur hårt man ser på pip, men rent generellt så ska ju en hund vara tyst vid jakt, så jag har förståelse för bedömningen. Även om det såklart är lite surt när han var så himla duktig för övrigt…
Jag står bara still och ignorerar honom. Säger Vänta och tittar sedan ut på de som jobbar istället för ner på honom, för att inte få ögonkontakt och dra upp honom i aktivitet.
Skulle jag nostargeta TROR jag (har ju inte testat) att han skulla öka i aktivitet allt eftersom nosningarna inte leder till belöning. Skulle nog kräva lång träning att få honom att tåla sig flera minuter på det sättet. Vill ju sträva efter att ha honom lugn, inte aktiv på något sätt.
25 april 2012 at 21:09
Du tänker så klokt Eva!