Skogsstjärnas hundblogg

Dags för träning med Jaktoptimisterna igen, denna gång nästan på hemmaplan uppe vid stenskogen. Jag samåkte med Annika upp för att det inte skulle bli för många bilar däruppe. Vi kom dit en halvtimme innan utsatt tid och gick varvet runt fältet bortom stenskogen med 30 dummies och ett antal snitslar. Vi lade ut tio ställen med 2 dummies vid varje och två ställen som var lite mer speciella med fem dummies vid varje (som vedstapel). Alla fick alltså 4+2 att ta in från valfri plats ute på fältet.

Jag skickade på en halvlång till att börja med, som gick jättebra. Därför ville jag tänja lite på avstånden vid nästa skick. Nu blev det extra svårt, för förutom en inbjudande halvö som gick ut (ett av ställena med 5 apporter) kom det ett hundekipage i bortre kanten av fältet, just i närheten av det ställe dit jag tänkt skicka Lakrits. Jag väntade lite och lät nån annan gå emellan, men när jag sen skickade var Lakrits fortfarande rätt påverkad av det främmande hundekipaget. Jag fick blåsa rätt mycket, då han hela tiden ville upp på halvön. Jag gav mig dock inte och till slut fattade han att det verkligen var ännu längre ut som gällde. Och då var det plötsligt en spikrak linje sista biten.

När det blev min tur nästa gång tog jag gattet med 5 apporter i vänsterkanten. Även detta ställe var rätt svårt. På ett ställe i linjen hade vi korsat när vi lade ut, och längre ned hade Annika korsat när hon gick fram till utläggsplatsen. En del blåsande alltså. Sen sprang han alldeles för långt upp i skogen när jag väl fått ut honom i längd. Fick blåsa stopp och ropa Höger utan att jag såg en enda skymt av honom. Löd gjorde han iallafall och sprang då rakt över dummyhögen. Lite flyt där.

Fjärde skicket tog jag i allra bortersta hörnet snett åt höger. Den var också en långdistansare som gick skapligt bra. Han trasslade lite hela tiden med uppställningen idag, dock.

Femman blev dagens perfekta skick för min del. En klar tjugopoängare med spikrak linje och inget behov att blåsa alls. Typiskt nog missade alla träningskompisar detta tjusiga.

Allra sista skicket blev en av de få kvarvarande, förhållandevis kort. Den kom in utan problem.

Förutom att trassla vid uppställningarna var jag riktigt missnöjd med hans fotgående idag. Rätt var det var hamnade han flera meter ifrån nosandes på nån fläck utan att jag märkte det. Är ju van att han går där han ska. Så det blev strikt fotgående nästan hela vägen till bilarna, undantaget för en kort kisspaus. Fick lämpa in honom i Monas bil sen, för Annika blev tvungen att avvika för nåt så världsligt som jobbet. 🙂 Mona och jag lade ut ett sök med 18 apporter i stenskogen medan Ulrika och Carina plockade in snitslarna från fältkanterna.

Ulrika och Carina fick börja sen, för de hade lite bråttom hem, och plockade in sina fyra var. Kvar fanns 5 var till Lakrits och Mixa. De små i vänsterkant var svårast och där höll de på ett tag. Vi hade några gånger båda ute i söket samtidigt, och Mixa såg lite besviken ut en gång när Lakrits snuvade henne på ett fynd. Sist var det en enveten tennisboll kvar och vi gick då ut lite i sökområdet för att kolla var den kunde ligga. Jag såg den nästan omedelbart. Den låg så nära att de måste sprungit förbi flera gånger, men eftersom den låg precis intill en trädstam kanske den låg i lä för all vittring. Nu kunde jag rikta söket lite för Lakrits som rätt snabbt plockade den.

Fick sen skjuts nerför backen av Mona. Tack för en bra dag! Nu hoppar jag över en vecka och ser fram emot träningen om fjorton dagar istället.