Ja, husse och Kasper har ju cyklat flera gånger vid det här laget. Men själv tycker jag att cykling under +10 grader är en fakirövning man inte behöver ägna sig åt. Men nu sken solen så fint att jag plockade fram min trogna aluminiumtjänare ur vinterförvaringen. Den var i fin kondition, bara lite luft i däcken så var vi rullande igen.

Husse fick ta Lakrits, så tog jag Kasper. Första hundra metrarna eller så var Lakrits lite yster, men sen lugnade han ner sig och travade hur fint som helst på husses sida (med springer). Några tillsägelser om att inte lukta vid vägkanten var allt som behövdes.

Kasper uppförde sig mycket trevligt, även vid de hundmöten vi hade.

Det är så skönt att båda börjar bli riktigt cykelvana. Vi cyklade ju en hel del med dem i Villeneuve på sensommaren (till exempel invid kanalen Berry, eller läs också Kaspers och Lakrits dagbok), men av min cykelmätare att döma (som stod på dryga 22 km) har jag inte cyklat sen dess. Den här första gången stannade mätaren på 4 km. Gott nog.

Det märks att folk inte är vana än vid att det kommer cyklister, för vi såg flera som vimsade omkring på cykelbanan med mer fokus på mobilen än på medtrafikanterna. Hoppas nu att vädret fortsätter vara så här skönt, det är ett bra sätt att jobba upp Lakritspinnens kondis.