Mauritiusdagbok fre 13 jan

En oskyltad väg som intresserat oss länge var tvungen att undersökas.

Bilen skulle hämtas klockan 11 idag, så på förmiddagen passade vi på att åka runt lite i vårt närområde. Vi undersökte den hemliga vägen som vi undrat över ett tag, och som inte har nån skylt. Den visade sig leda tillbaka till vår närmaste by, och jag lyckades gissa rätt på var den skulle mynna ut. Vidare tankade vi upp bilen inför tillbakalämningen.

Långt bort skymtar den oljeplattform som åkte förbi in till Port Louis efter stormen.

Trou aux Biches landing station – fiskehamnen, alltså.

Den sista stunden ägnade vi åt att kolla in Trou aux Biches strax norr om oss. En liten fiskehamn och några intressanta affärer hittade vi, bl.a. en med riktigt fina tröjor till bra priser. Jag handlade några och Rolf tvekade. Vi tänkte att hit kan vi ju ta oss tillbaka en annan gång.

Tillbaka vid hotellet redan vid tio, och knappt hade vi kommit till rummet förrän telefonen ringde och sade att bilkillen var där. Nästan en timme tidigt! Jag tyckte nästan det var synd att vi var tillbaka i så god tid. Iallafall var det skönt att lämna tillbaka bilen i oskatt skick. Eller rättare sagt, inte mer skadad än den var när vi fick den. Den har tagit oss runt ön utan några som helst problem, och utan den hade vårt utbyte av resan varit bra mycket mindre.

Vår alldeles egna lilla strand.

Resten av dagen tillbringades med strand, korsord och bok. Har ju läst Steve Jobs på e-bok mest hela semestern. Mycket praktiskt. Badade i havet trots skylten Baignade interdit. Jag simmade dock inte lika långt ut som vanligt, för det var onekligen mer strömt och vågigt idag. En oljeplattform passerade till havs. Vi funderade på om den fick problem under ovädret häromdagen.

Det finns en hel del vackra fåglar här. En stilstudie:

Den coola punkfågeln Bulbul.

Hittade till sist en kass mobilbild på punkfågeln.

Den coola punkfågeln heter red-whiskered bulbul (pycninotus jocosus) och lever på frukt. Den lyckades vi tydligen inte fånga på bild, så ett skyltfoto får duga. Den gjorde oss ibland sällskap till middagen.

Beostare.

Den tuffa beostaren heter le martin eller Indian myna (acridotheres tristis) och snackade på rätt rejält på stranden, togs till ön för att skydda sockerrörsfälten från gräshoppor.

Den röde kardinalen är snabb som en porsche.

Den lilla röda snabba porschekillen heter le cardinal de Madagascar och är röd bara på sommaren. På vintern blir han lika brun och trist som frugan. Lever på frön.