Tis 10 jan skulle bilfirman dyka upp klockan 10. Kvart över ringde jag dem. Nej, de hade ringt och lämnat meddelande till hotellet att bilen inte skulle komma förrän klockan 12. Jag gick till receptionen och undrade varför vi inte fått något sådant meddelande? Häpet tittar direktören på mig och menar att det inte inkommit något sådant telefonsamtal. Han bad att få numret till firman och skulle kontakta dem.

Härliga mangofrukter.


Under tiden gick vi till rummet för att ta en fika medan vi väntade. Knappt var kaffet bryggt förrän direktören knackar på och upprört meddelar att han har skällt ut bilfirman för dåligt företagarbeteende. En kaffeklunk senare är han tillbaka igen, denna gång för att tala om att bilkillen kommit med bilen. Klockan var nu halv elva. Snacka effektiv direktör!
Anledningen till att vi valde denna firma istället för hotellets rekommenderade Europcar var att vi ville ha en automatväxlad bil. Det fick vi nu, en Hyundai Atos. Inte direkt vacker i lacken, och igår morse stötte den visst i något som medförde att högra bakskärmen blivit kajko.
När vi väl kommit iväg i den funkade den iallafall bra, och jag tycker egentligen det är rätt skönt med en bil som smälter mer in i gatumiljön och inte direkt sticker ut som skinande ny och med färggranna dekaler som skriker hyrbil och turister på långt avstånd.
En karta hade de lagt med i handskfacket, och den visade sig komplettera vår egen hotellkarta rätt bra. Himla synd att den stora fina detaljerade Mauritiuskartan jag köpt på Vasagatan tillsammans med två resehandböcker glömdes kvar hemma!
 Alléportal leder fram till plantageegendomen.
Pelarveranda på ömse sidor och på båda våningarna.

Vi började med att åka österut till Labourdonnais som DN så påpassligt tipsat om så sent som igår. Det var en gammal domaine som visade upp hur herrefolket bodde förr. Förutom huset fanns det en fin trädgård med vackra blommor. Vi bjöds dégustation de rhum (ytterst lite för min del, som körde, och även Rolf spottade merparten). Vi fastnade för vaniljrommen som vi sedan köpte en flaska av. Vi åt lunch på plantagen, för min del en mycket smaklig sallad som gick enbart i grönt.
En prunkande trädgård med bland annat ett flamboyantträd.
 Vacker papegojväxt.
En stor landsköldpadda mumsar på mangofrukter.

Vi for nu över till östra kusten som är mycket öppnare och har korallreven mycket längre ut. Det lockade inte till badning trots att vi hade med grejer i bilen. 

Stranden vid Trou d’Eau Douce.


Sockerrörsodlingar med speciella bergsformationer i bakgrunden.

Strax norr om Poste de Flacq, på den inre vägen, hittade vi lite oväntat en nationalpark med höga barrträd. Den fanns inte med på någon av kartorna. En skylt visade att den invigts 2011. Hade vi varit förberedda med myggmedel i bagaget och vattenflaska hade vi nog gått en bit längs leden, men nu nöjde vi oss med att fota lite fina träd vid parkeringen.

 Trots den fräcka vidvinkeln inser man lätt hur höga träden var.

Vägen hem gick först ner till Trou d’Eau Douce och sedan via Montagne Blache tillbaka till motorvägen söder om Port Louis. En ganska jobbig köbildning genom huvudstadens centrala delar lärde oss att i framtiden undvika den vänstra filen vid postmuseet. En smärre miss vid sista biten hem föranledde en u-sväng i skogen strax före det stora sjukhuset, men i övrigt minimalt med felkörningsmalörer.