Här händer det mer än vad jag är intresserad av. Jag är lite skakig, för jag kom just in efter en hundpromenad med kopplad Lakrits medan husse hade kopplad Kasper. Ut på vår gata springer en schäfer(blandning), smiter genom spjälorna på deras järngrind, och hoppar på mina hundar.
Jag brukar gå förbi det här huset, vet att de har två skällande hundar som alltid springer fram (fast den ena tar väl hand om sina 8 valpar just nu …), men de har aldrig kunnat springa ut. Kanske den här rackaren har magrat, slank igenom spjälorna gjorde den iallafall. Det ironiska är alltså att jag brukar träna mina hundar på de här bestarna, brukar skvallerträna och ge godis när de lugnt går förbi. Nog för att Kasper kan skälla på förbipasserande han med, gårdshund som han är, så det gör mig inget. Men de kan ju stängsla in dem ordentligt!
Tror att vår hundmötesträning just fått sig en rejäl törn…
Det blev inga synliga men, men gissar på mentala, iallafall hos Lakrits. Han är ju inte den tryggaste hunden när det gäller främmande hundar sen tidigare. Och nu två påhopp två dagar i rad.
Gissa om jag vrålade på den schäfern! Den backade undan till sist med bakåtslickade öron. Då kommer matten fram och försöker blidka, säger att han inte alls är aggressiv. Så skulle hon BEVISA det genom att kalla fram honom igen! Såklart att mina hundar morrar när han kommer tillbaka. Och det skulle vara ett bevis för att det är mina hundar som är aggressiva? De har väl lite självbevarelsedrift.
Jag skällde ut henne och är fortfarande så arg att jag skakar. Grannsämjan har just fått sig en rejäl törn. Kan nog inte riktigt ta in en provstart just nu … För det fick jag just höra av mina träningskompisar, först på mess och sen på fejan. Jag har visst kommit med på Herrängsprovet den 9 maj! Jag startar som nummer 9. Känns riktigt bra, för då hinner jag titta på Mona och Märta som startar trea och fyra. Jag har ju faktiskt aldrig ens sett ett ökl-prov, så det känns mycket bra att inte starta först. Jag ser att jag tydligen har träffat parkamraten tidigare också, hon var med på samma Hassla-prov som då vi blev 1:a med HP VP; den gången med ett tredjepris för deras del. Kan ju vara bra att ha klart för sig, jag som är så kass på att känna igen folk.
Så nu gäller det att fokusera på frisk hund tills dess. Faktiskt har han haltat allt mindre under dagen. Han är lite halt när han just rest sig upp, men när vi gått korta koppelpromenader har han inte haltat alls, eller ytterst lite. De fick varsitt ben att tugga på idag för att hålla sig sysselsatta utan en massa spring. Det ena benet syns inte längre, undrar om inte Lakrits fått i sig hela knotan redan… häpp. Och den andra ligger i farozonen, för Kasper är liksom inte lika snabb i just den grenen. Just nu har det råkat bli utelåst i trädgården, lika bra det. Kasper skulle nog kunna ha ett sånt här ben i minst ett år, tills det helt enkelt blivit så tråkigt att det lika gärna kan slängas. För Lakrits räckte det alltså kanske två timmar, max. Modell ”knota” à 22 kr på Granngården, för den som är insatt.
1 maj 2013 at 11:35
Inte kul med anfallande hund, särskilt inte när ägaren inte är med. Frågade du vad hon tänkte göra för att det inte ska hända igen att den tar sig igenom grinden när ni i fortsättningen kommer att passera?
Vi får väl hoppas att Lakrits inte sätter ihop händelserna med alla hanhundar. Det är nog bara att fortsätta med skvallerträningen och inte själv låtsas om vad som hänt.
1 maj 2013 at 20:18
Nej, men de har successivt tidigare stängslat in sin tomt, så jag hoppas att de fortsätter med det. Räcker med en bit nät över grinden, lätt fixat med buntband.
Själv hade jag fullt upp med att skälla ut henne. 🙂
Att fråga något kom rätt långt ner på listan när hon åter kallade fram sin hund…
Lakrits är iallafall haltfri idag. Provade nån boll som han hämtade med samma glada aptit som vanligt. Åker nog till Storsten imorgon så kanske vi kan vara med på en del grejer iallafall, beroende på vad Anita har hittat på. Nåt med därsök, om jag minns rätt.
1 maj 2013 at 22:11
Men vad är det för folk?! Såna ger hundägare ett bad name!
3 maj 2013 at 07:33
Men fy sjutton så trist! Att helt oprovocerat bli påhoppad så där… stackars Lakrits, hoppas han inte tog åt sig för mycket av det, samt att jacket i benet från dagen innan läker snabbt och bra. Inte riktigt hans vecka… 🙁