Har haft lite svårt att känna nån glädje över vintern. Men idag dök solen upp och jag fick inspiration att gå en lite längre sväng med Lakrits nånstans där vi inte går så ofta. Kasper fick istället hänga med husse till barnbarnen.
Lakrits och jag tog tåget till Ormsta, och det går verkligen superbra att åka tåg med honom. Trots att det bara är en hållplats hann givetvis konduktören komma och stämpla. Tur jag hade två klipp kvar på remsan.
Sen gick vi bort till frisbeefältet som nog hör till Vallentunas populäraste hundrastplats. Oj, vad kul det var att gå och sniffa på alla främmande hunddofter. Jag hade med mig en frisbee (lättare att bära än att ta mina halvkilos vinterdummisar med mig) och visst hämtade han den käckt, men det var ändå som att det var minst lika kul att bara gå och lukta.

Det bästa med att åka tåg norrut och sedan gå hem är att man får solen i ansiktet. Man kan i och för sig göra tvärtom också, börja med att gå söderut, och sedan ta tåg eller buss tillbaka. Men det blir då mest villagator att promenera på, så länge isen på sjön inte bär, förstås. Det har jag inte undersökt, men det känns väl rätt tveksamt ännu.

Vi fick alltså en skön promenad, även om hälarna gjorde sig påminda halvvägs nånstans. Utan hälproblem kan man lätt ta tåget till Molnby och gå hem därifrån istället. Men det var överkurs idag.

Vid aerosolfabriken korsade vi järnvägen och det blev ytterligare ett par tillfällen till på mindre fält att släppa honom lös. Längs andra sträckor fick han gå lös nära alternativt kopplad.