Skogsstjärnas hundblogg

Det slog mig plötsligt – vad behöver Lakrits träna? Jo, sök och vattendirigeringar.

Och vad tränar vi så här dagligdags på hemmapromenader? Jo, närsök, markeringar och dirigeringar. Och så lite stopp och inkallningar, förstås. Häpp.

Alltså var det dags att styra kosan till ett sökområde. Valet föll på området efter Vedabron. Det stod en bil med släp där när jag kom, men jag lyckades tråckla mig in utan att spärra den låsta bommen.

Kasper fick hänga med och lägga ut söket. Jag hade fyra tennisbollar och tre 250-gramsdummies. Efter att ha granskat terrängen valde jag ett ganska brett och grunt sök. Vi vallade av och lade ut. Sedan tillbaka till bilen och byta hund. Nu var den andra bilen borta.

Lakrits tog in nr 1, 2, 6 och 7 i ganska rask takt. Det var de båda närmaste på vänster respektive höger sida, så det var ju bra. Sen sökte han ett bra tag innan han kom in med nr 3, den den dummy som låg snett ut åt vänster. Sen tog jag honom fot och gick fram några meter för att se bättre, och skickade ut på nytt. Då kom den högra dummyn som var kvar, nr 5, in. En sista boll saknades, och jag insåg att det måste vara den jag kastat ut rakt i ett stort fält med ormbunkar.

Han höll på länge och letade efter den. Han var inne och frågade någon gång, men blev utskjutsad. Till sist blåste jag in honom när han var helt fel ute och berömde. Så förflyttade vi oss igen, lite mer åt vänster, så jag skulle kunna se ungefär var den kunde tänkas ligga. Så skickade jag på nytt. Efter ytterligare en bra stunds sök hittade han den så till slut.

Det knepiga med ormbunkar är ju att hunden vill hålla huvudet högt över dem för att kunna känna vittringen av apporterna, men då missar de istället vittringen under bladen. Bladen fungerar som effektiva lock.

Därför avslutade jag med att kasta några tennisbollsmarkeringar rakt ut i ormbunksområdena. Inte långa, jag hade ingen kastare med mig, utan bara så långt min ringa armteknik räckte. Det blev tillräckligt svårt, särskilt om bollarna studsade lite vid nedslaget och hamnade på annan plats än nedslagsplatsen. Det gick dock bättre och bättre, mot slutet tror jag han fick in nån ormbunksstrategi. Eller så var det tur. Vi ska nog göra om det där.