Byggde vidare lite på dagens skogspromenad med höga apporter. Det slutade med att Lakrits hoppade upp självmant på en större sten på tillbakavägen, ”skulle-bara-kolla-läget-på-dummyfronten-lite”, så nu har vi allt tränat det färdigt på ett tag…
Husse tog med Sonykameran, som inte riktigt hänger med i de snabba Lakritssvängarna, så en lätt oskärpa får vi leva med. Lite roliga blev de iallafall.
Aha! Däruppe ligger den!
Fyra mikrodummies och en tennisboll uppe på stenen – här gäller det att bara plocka en i taget …
Såklart jag bara tar en, matte! Då får jag ju springa upp på stenen många gånger!
Dirigering till känd plats.
Repetition av linjetaget eftersom kameran inte riktigt hängde med.
En riktigt skön höstpromenad som avslutades med lite oplanerade trattkantareller. Enda malören var ont i hälarna på grund av framåtböjandet vid svampplockningen (de annars sköna icebugsen som premiärtestades idag tryckte på hälarna när jag gick framåtböjd).
2 november 2011 at 22:31
Tur att dom är så underbara när dom är så hopplösa…
Härliga bilder med skuggan av Lakrits!
3 november 2011 at 11:41
Ja, visst är det! De kompenserar bra iallafall. 🙂
Tack, tycker själv att bilderna är rätt kul trots de tekniska bristerna.