Skogsstjärnas hundblogg

Igår träffade jag träningsgänget Jaktoptimisterna. Tur att de finns så man får något annat i huvudet en stund än bara målare, skruvar, garderober och liknande.

Ulrika hade förslag på ett riktigt bra träningsmoment, ett sånt där man behöver vara några stycken för att det ska funka. Utmärkt att utnyttja gruppen till detta. Vi hittade en lämplig yta med lite sikt åt olika håll i bortre delen av skogsdungen. Sen placerades tre kastare ut som alla stod dolt och kastade i förutbestämd ordning. Hunden satt i mitten och föraren stod en bit ifrån mitt emot hunden. Alla tre kasten gick och hunden skulle memorera dem (en träning i att hålla tre bollar i luften samtidigt, kan man säga, utan att få fnatt och kuta efter). Sedan valde föraren vilken som skulle hämtas in först. Och hur den skulle in, dvs som markering, som rak dirigering, eller med hjälp av sidotecken.

En person stod passiv och tittade på. Det var också bra för feedback efteråt.

Det visade sig vara en väldigt nyttig övning där nog alla fem fick något att arbeta med. För Lakrits del såg jag att han inte alls hade koll på den första som kastades rakt bakom honom, men att han varit uppmärksam på de övriga två – en ut på fältet åt vänster och en inne i skogen åt höger. Jag skickade Vänster och han i princip spikade den. Tillbaka till grenen som markerade startpunkt och Höger. Samma där. Sista skicket gjorde jag som Back. Han sprang fint bakåt men försvann bakom kullen. Jag blåste då närsök, men fick efter en stund syn på honom långt bortåt vänster. Kallade in och gjorde om. Nu hände samma sak igen. Gjorde ett tredje Back-skick och nu sprang han lite mer snett åt höger. Jag blåste stopp nedanför kullen. Nytt Back med vänsterarmen, och stopp uppe på kullen (det hann jag inte med andra gången, annars hade det ju varit optimalt redan då). Sen närsökssignal igen, och nu hittade han den. Efteråt sade Ulrika att han i princip gått över den en gång tidigare, att han lufsat runt lite och till och med kissat. Hmmm. Det är det dumma när man inte ser dem…

Sen gjorde vi en helt annan övning där vi gick springvägen rakt över en landtungekulle med snår och buskar som gick ut i fältet efter att ha lämnat efter oss en hög med tio dummies. Sen skickade vi på valfritt avstånd hundarna tillbaka exakt samma väg som vi gått. Vi hade en spejare utposterad för att kolla av vad hundarna hade för sig på andra sidan kullen.

Jag var rädd att Lakrits skulle vara lat och springa runt, men icke. Han sprang fint rätt väg både fram och tillbaka.

Sen gjorde vi om samma sak, men denna gång blåste vi Stopp uppe på kullen. Spejaren kastade en störningsdummy utåt fältet. Sen skickade vi Back/Ut till dummyhögen. När den kommit in fick hunden springa och hämta störningen. Även här gjorde Lakrits ett strålande jobb trots att jag backat ganska mycket. Supernöjd med honom där.

Vi lade ut tio nya dummisar och gick denna gång runt udden istället för över. Sedan i princip samma övning, lite varierat beroende på utfall omgångarna 1 och 2. Lakrits fortsatte att fira triumfer genom att springa rätt väg, stoppa fint och ta min dirigering Back.

Gjorde idag på min stubbåker ungefär samma sak. Där försökte han gå lata vägen, men jag felade honom då och snart gjorde han rätt även där (svårare kantlinje här). Kastade en störning själv efter stoppblås följt av Back. Lysande.