I eftermiddags kom vi till Norrby Gård ett par mil utanför Eskilstuna. En riktigt solig höstdag visade vårt lilla semesterhus från sin bästa sida. Hundarna var ivriga att utforska huset medan vi packade upp det viktigaste. Sen åkte jag in till stan för att handla lite mat medan husse tog hundarna på en promenad.
Efter middagen åkte husse ut på en cykeltur medan jag tog med hundarna ned till vattnet. Det är en vik av Mälaren som går förbi här, gissningsvis cirka hundra meter över till andra sidan just här. Vi förfogar över en roddbåt som jag hoppas vi kan utnyttja framöver, som ligger förtöjd vid en liten brygga.
Jag inledde med att kasta ett totalt uselt kast som hamnade ett par meter ut från bryggan. Rätt begripligt hade Lakrits inte alls nån lust att kasta sig ifrån bryggkanten, så jag tog med honom i land igen till en plats bredvid ytterligare en roddbåt som ligger på snedden och spärrar hela den pyttelilla stranden bredvid bryggan. Vi får försöka flytta på den imorgon. Bredvid båten fick jag honom till slut att springa i — och inte var skicket fint, men han fattade i alla fall att han skulle rädda dummien som vid det här laget hade guppat in under bryggan. Duktig hund!
Jag kastade ett par gånger till, från båten vid stranden in i vassen och från bryggkanten åt samma håll (mot vinden). Sista bryggkastet blev skapligt och nu testade jag igen att få Lakrits att hoppa ifrån bryggan. Och se, nu var han så taggad att han efter en ytterst kort tvekan plaskade i och simmade ut till den enkla markeringen. Jag passade på att gå in till land och ropade på honom så han skulle förstå att han skulle simma dit och inte till bryggan. Jajamensan, det fattade han.
Kan notera att jeans inte är idealiskt när man ska ta emot blöt och skakande hund vid apporteringsavlämningarna. Kunde i alla fall konstatera att vattnet kändes varmt och skönt.
Vi avslutade med lite närsök i ett rejält ogrässnår intill vassen och sen fick Lakrits springa sig lite varm med några bollkast på gräsmattan.