En liten filmsnutt beskriver de tre markeringsförsöken tillsammans med texten nedan.
Kast 1:
Lakrits simmade krokigt ut, och höll på att vända med bara några meter kvar. R kvackkastade en ny (den låg på marken, så här drabbades filmsnutten av lite sjösjuka), och då vände Lakrits tillbaka och tog den. Han tvekade sedan inför returen. Jag blåste ett antal inkallningar och han tog till sist en sidväg och gick upp på ön och försökte alltså hitta landvägen tillbaka till matte. Jag nejade, blåste och uppmuntrade. Då valde han rätt. 😉 Dock lämnade han av dummien rakt ner i sanden framför mina fötter och skakade sig.
Kast 2:
Lakrits simmade 2/3 av vägen rakt, sen tog han samma sidväg in som han valde ut förra gången. Här höll han på att vända bara några meter från land tills Rolf stödkvackade. Han stod och tvekade igen, så två inkallningssignaler krävdes. Han började utsimmet via sidovägen igen, men jag peppade honom att komma tillbaka den raka, men antagligen väldigt bevuxna, vägen och alltså skippa ön. Nu fick jag dummien i hand, följt av skakning. Som belöning fick han tillbaka den.
Kast 3:
Denna gång gick han rakt ut. Inget stödkvackande från Rolfs sida behövdes som sist. Han tog dummien och tvekade lite. Jag ropade Bra och blåste en enda inkallning, och då kom han spikraka vägen och lämnade av fint i hand före skakning. Jag valde att sluta där trots att Rolf hade en dummy kvar på sin sida. Sluta med positiv minnesbild!
Sen roade jag mig med att kasta några träningskast med dummien, det är fasiken vad svårt det är att få till dem som man vill ha dem. Lacke hämtade glatt oavsett mina fulkast.
2 augusti 2011 at 16:36
Vad är det för vesen fotograf du har?
2 augusti 2011 at 22:18
Hörru, doktor Bogus, har du inte läst Tack till? Du får ju credit där … 😀
2 augusti 2011 at 22:39
En eloge för trovärdigt kvackande! Inte lätt att både vara fotograf och Kalle Anka samtidigt…:)
Kul att skicket blev rakt allt eftersom, och bra att han inte sprang runt på tillbakavägen, lönade sig ju liksom inte att gå upp på ön.
3 augusti 2011 at 12:53
Fotografkvackaren tackar 🙂
Det var inte så lätt när han i all hast skulle hitta var han lagt apporterna och få till ett till kast samtidigt som han skulle kvacka elegant 🙂 och lokalisera hunden i sökaren igen.
Jag valde att behålla det filminslaget för jag tyckte ljudet var så talande, om än inte bilden… 😀
Hade jag inte nejat honom på ön är jag bergis att han hade plumsat i vidare till nästa strand och sprungit runt. Det är ju bara en kort vattensträcka där. Men med lite peppande fick jag som tur var honom på bättre tankar.