Efter lunch tog vi mopparna till Platys Gialos med svart sand och lite brytvågor. Jag hoppade i plurret och somnade sedan förnöjt i sanden. 
Rolf fotade folklivet. För ovanlighetens skull tog jag en frappé på strandfiket, något jag normalt undviker. Man måste tänja på sina gränser. 
På hemvägen ramlade vi över skylten mot Agios Savvas, så vi vek av uppåt. Det är ett nunnekloster som ligger högt över Pothia och syns vida omkring. Ännu synligare nerifrån är det stora vita korset som lyser blått om natten. Utsikten var såklart vidunderlig. 
På hotellet var det sen ett pooldopp som gällde. 
På väg mot middagsrestaurangen stannade vi till vid det lilla fiket vid torget, det där Rolf köpte välsigbade ostpajer den batt vi anlände och slm hag graris wifi. Det blrjar bli en vana att stanna till där. Såna superba kaféer ska premieras. 
Efter en stunds bloggande, bilduppladdande, fejsbookande och mejlande vandrade vi så vidare nerför backen och vek vänster. Vips uppdagades den restaurang vi letat efter igår och vi gick dit. Jag beställde en citronkyckling medan Rolf tog en moussaka. Till förrätt delade vi på en saganaki. Jag missade igen att fråga vad som severades till, och fick in en masss ris som jag valde bort. Rolfs moussaka var vara ljummen, så han skickade tillbaka den till köket för upphettning. God var den visst iallafall. 
Vi promenerade vidare och hittade en uppsjö restauranger. Nu vet vi var vi ska botanisera i fortsättningen. Igår hittade vi bara kafélängan. De har alltså delat upp de båda hamnområdena i en restaurang- och en kafédel. 
Vi hamnade så småningom på samma kafé som igår. Det har också wifi, om än sämre, och framför allt sköna stolar. De grekiska repstolarna skyr jag som pesten. Det ligger mitt i gångstråket och har ändå vettiga priser. 
Jag var inte helt mätt efter middagen utan kompletterade med en ostpaj när vi traskade hemåt. God och prisvärd!