Ikväll var första kurstillfället hos Jenny och Helen i vatten elit. Det var knepig vattenterräng med näckrosblad, men Lakrits blev aldrig distraherad av dem utan simmade bra och utnyttjade näsan rätt. 
Ute bland näckrosorna låg några gröna apporter och guppade. Sen låg det också en insmugen precis till vänster som Jenny ville kolla om hundarna fick vittring på och hämtade in först. Det gjorde Lakrits.
Först gjorde vi två korta dolda dirigeringar för att Jenny skulle se hur hundarna jobbar och sen gjorde vi på andra sidan den gräsbevuxna fördämningen ganska långa trippelmarkeringar där Helen rodde lite emellan så det blev minnesmarkeringar. Jag var först ut på trippelmarkeringsövningen och resten av tiden satt jag och njöt i solen och koncentrerade mig på att få ner Lakrits i stress.
Nummer 2 står beredd på att ta trippelmarkeringarna.
Markering 1 spikade Lakrits. På markering 2 tyckte Jenny att det var dåligt att han redan glömt den. Men det fanns en massa vass framför honom och jag tror inte att han alls såg den ordentligt. Jag lät honom simma rakt ut mot markering 1-stället och vinklade sedan ett snyggt vänster mot markeringen som hunnit driva från blankvattnet in mot andra näckrosor. Då fick han vittring och plockade den direkt. Såg väldigt elegant ut om jag får säga det själv. 🙂 På markering 3 hoppade han och simmade sedan alltför rakt ut, mer åt 12, när han borde gått snett åt halv 3. Men eftersom jag vet att han kan vara osäker vid ihoppen valde jag att hellre styra om när han kommit en bit ut istället för att bråka och ta om. Det beslutet är jag ännu mer nöjd med när jag tänker på det potentiella utpipproblemet.
Jenny skjuter och Helen kastar från båten.
Det var nämligen ett par hundar som pep vid ihopp, och då slog det mig vilken tur jag har som inte fått det problemet, som härrör ur osäkerhet på vad de ska göra. Jag har en hund som kan vara osäker vid ihopp och som har lätt till pip – det hade lätt kunnat bli en otrevlig kombination. Nu när jag är medveten om detta potentiella utpipproblem ska jag göra allt för att förebygga så att han inte börjar med det. Man måste ju tänka på vad man tränar. Och just nu är min absoluta prioritering bra igångar även på bekostnad av en rak linje. Raka linjer kan jag meka mer med längre fram när han blivit riktigt konfident på att matte vet bäst även på vatten.
Åter till markering 3: När han kommit ut tillräckligt långt från land och naturligt skulle gå fri från en bunt näckrosor dirigerade jag Höger och lite senare Ut. Ytterligare en bit ut räknade jag med att om jag nu dirigerade Höger igen skulle han komma bakom vassruggen och få nytta av vinden som jag hade i ryggen. Mycket riktigt, där satt den. Är nöjd med detta, trots att linjen blev lite krokig.
Det blev aldrig mer min tur. Vissa ekipage behövde lång tid på sig och vattendirigeringar tar tid. Dagens främsta tips (i samband med min markering 3) var att hålla kvar armen utsträckt vid dirigering. Tanken bakom är att hunden ibland sneglar, utan att vi vet det, åt vårt håll när de simmar och då kan man finstyra utan att behöva blåsa. Ja, tanken är ju både finstyrning och stöttning parallellt. Tyst och fint blir det också. På land är de ju mycket snabbare så där blir utbytet av en kvarhållen utsträckt arm kanske inte lika tydligt. Men det skadar ju absolut inte där heller. Särskilt som en omvridning av den egna kroppen när man tar tillbaka en armrörelse kan tolkas som en riktningsförändring. Jag ska nog testa att vara mer statisk och tydlig även på land – särskilt som Lakrits gärna går för kort på dirigeringar åt vänster/höger. En stadig arm indikerar ju att han inte är framme än.
Kursdeltagarna väntar på sin tur i den fina kvällssolen.
Det var 5 hanar idag, en sjätte deltagare var frånvarande. Lakrits var superspänd i början över alla dessa nya hanhundar. Jag satt resten av tiden, medan övriga ekipage arbetade med markeringarna, med att ta ner honom i stress så han blev lugn och till och med låg ner lite ibland.
Lakrits var mycket mer avslappnad mot slutet.
Senaste kommentarer