Så var det dags igen. Förra årets försök på ökl-provet i Nässjö slog inte så väl ut, men det var trevligt och välarrangerat på alla sätt, så vi gjorde ett nytt försök i år. Det slutade med ett andrapris.
Serien 2-2-0-0-0-3-2, kan det vara ett tips på lottorad, kanske? Det känns som det är hög tid för ett par ettor nu.
Lacke gjorde en perfekt inledning med dubbelmarkering uppför en brant backe och sedan två korta linjetag på land.
Vi fick pausa och tog sen de båda vattenmarkeringarna bra. Ny väntan inför söket. De 3 första kom in snabbt, sen blev det segare och han sprang ur området ett par gånger så jag fick blåsa tillbaka honom. Detta kallade domaren senare att jag ”manade på” honom. det var ju inte därför jag blåste, men jag håller med om att effektiviteten gick ner där i värmen.
Vi avslutade med vattendirigeringen och där drog de gamla markeringarna och vinden honom åt vänster så det blev lite omständligt där. Det verkade dock inte belasta, utan det var söket som gjorde att vi hamnade på ett 2-pris.
Markeringsviken: första i vattnet ungefär mitt i bild, andra i vassen till vänster, vilket ledde till mycket landspring.
Här är söket i full gång åt vänster. Detta blev Lackes fall.
Samma vatten, lite mer åt höger. Under den nerhängande alen (?) låg dirigeringen. Det blev stor dragning mot tidigare markeringar för många hundar.
I den muntliga kritiken sade domaren att Lakrits behövt ”manas på” i söket. Han försvann vid ett par tillfällen bort bakom åskådarlinjen (i riktning mot därifrån vi kom där landmarkeringarna och -dirigeringarna hade varit). Nu manade jag inte på – jag tog in honom med inkallning och Stopp och sade därefter Sök igen. Kanske får man inte det? I vilket fall tar detta ner hans spontanitet lite, tror jag, att det fria söket inte längre är så fritt. Gillar inte att behöva blåsa på honom i dessa situationer, men hur kommer man ifrån det?
Senaste kommentarer