Igår morse sträckt jag ryggen nåt alldeles förbannat, egentligen på ingenting. Jag höll på att ta hand om lite tvätt och skulle sträcka mig efter en liten strumphög som låg en bit in på sängen, lite till höger. Aj!
Detta medförde att den planerade träningen igår uteblev och hundarna fick ytterst långsam koppelpromenad med superförsiktig matte. På den tomma skolgården kopplade jag dock loss Lakrits lite så han fick ta ett par försiktigt kastade bollar uppför en backe samt ett par linjetag utmed de gångvägar vi gick. Inget avancerat alls, men så han fick lite att bry sin hjärna med iallafall.
Idag kändes det bättre i ryggen och lillmatte var hemma. Hon kunde därför följa med bort till gröna ängen (som ännu inte riktigt återtagit sin färg, en hel del snö kvar där) och hjälpa mig med några markeringar. Jag hade tänkt fyra markeringar, men Lakrits visade tendenser att vilja sticka till lillmatte/kastaren efter att han plockat upp dem, så jag fick blåsa inkallning på dem. Därför bestämde jag mig för två till. Den femte kom han in med spontant direkt till mig, kanon! Den sjätte gick jag och hämtade själv.
Jag hade satt honom att vänta ganska långt bort och bestämde mig för att kalla in honom med inkallningssignalen. Han satt kvar som en stenstod. Jag avvaktade lite och provade igen. Stenstod. Då ropade jag Kom istället. Då kom han kutande och jag lade på en förstärkande signal medan han sprang. Det där måste vi allt träna lite. Det är ju jättebra att han är stadig där han sitter, men det är ju kul om han reagerar då han faktiskt ska reagera.
Efter en liten vilopaus då han fick drälla omkring och pinka och nosa avslutade vi med några närsök. Lillmatte hade smugit ut två tennisbollar och en minidummy på några ställen på invägen, och dem tog vi nu upp på tillbakavägen. Jag hade bett henne att gömma dem så dolt hon kunde och jag visste själv inte exakt var de fanns någonstans (mer än på buskagenivå). Lakrits var jätteduktig och man såg direkt när han lokaliserat grejen och nu bara skulle fundera på hur han bäst tog sig ända fram i riset för att nå den: ”Jag vet att stålarna är i kassaskåpet, men hur sjutton ska jag öppna det?” Ungefär så.
Ikväll är det första rallylydnadsträningen för säsongen. Hade det varit igår hade jag fått ställa in, men nu känns det som att jag kan vara med. Dock utan att bära tunga skyltar. Tar nog med båda hundarna och varvar lite. Mest Kasper, men lite grundmoment även med Lakrits. Han har tränat rally endast lite grann i köket, så appellplan med skyltar blir nytt för honom.