Passivitet på jaktträning

6 mars 2011 / hundadmin / 4 kommentarer

Vi hängde med Annika med tre jycks och Pia med två jycks ut på jaktträning idag. Med hängde stolsryggan, svarta fällen och lite fika. Jag hade också optimistiskt nog tagit med mig några apporter, men Lakrits kvalade inte in att få använda dem.
Han pep nåt alldeles förskräckligt idag. Jag tycker att han har lugnat sig den senaste tiden, men nu var han uppe på sommarens nivåer igen. Jag körde omväxlande med metoderna sitta ryggsäck och ignorera. Dessutom undvek jag ögonkontakt för att inte belöna och ytterligare dra igång honom.
Promenaddelen är jag iallafall nöjd med. Han gick ganska lugnt och fint efter lite inledande oro kring de nya hundarna.
Sen vid Tindras första skick flådde han en bit skinn av mig. Jag undvek ju att titta på honom för att minimera gnället, och såg därför inte att han satsade järnet på att följa efter Tindra ut på fältet. Det var mer tur än skicklighet att jag lyckades hålla fast honom, men han höll på att dra ner mig i backen. Klarade mig med nöd och näppe, men det smala retrieverkopplet flådde av en bit hud på pekfingret. Skönt iallafall att han INTE fick tillfredsställelsen att lyckas!
Vi slog ner våra bopålar vid en stig med fält på båda sidor om. De andra lade ut dummies för långa linjetag medan jag höll Lakrits så nedvarvad jag kunde. Längre bort på andra sidan ena fältet satt en man med bäbis och grillade korv, det passerade ett par hästar och ytterligare något hundekipage. Inte bara vi som passade på idag. Det var mysigt att sitta ute och fika, gnället till trots. Det var helt enkelt en härligt solig söndag!
Rätt var det var upptäckte Annika att Alpha börjat löpa. Det KAN ju bidra till att förklara Lakrits pipighet, jag vet inte. Men han behöver ju öva på såna dofter också.
Eftersom han aldrig tystnade blev det inte något spring och röj för hans del, varken med de andra hundarna eller efter nån dummie. Trött blev han iallafall, för han slocknade som en sten när vi kommit hem.

jaktlabrador, passivitet

4 kommentarer

workinglabs
7 mars 2011 at 14:15

Klokt av dig att inte belöna pip. Jag hade många sådana träningar med Freddie. Jag brukade tänka att vi just skulle träna pasivitet. Det jag tyckte funka bäst var att hålla mig på ett avstånd där Freddie kunde vara tyst och kontaktbar. Att bara sitta still och titta på andra gjorde bara saken värre. Jag har också tränat mycket på att gå ut och sätta mig i skogen med en bok och bara sitta still, nog så svårt för en labbe med mycket i sig.
Skogsstjärna
7 mars 2011 at 14:31

Fast det är inte på den nivån att han är så på tå att han inte är kontaktbar, utan han bara piper av att inget få göra. Det kan han göra om vi är ensamma i skogen också, fast inte så mycket på senare tid. Förutom första apporten igår så brydde han sig inte alls särskilt om att övriga hundar arbetade, utan satt bara och pep ändå. Vill vänja honom vid denna miljön, så att han lär sig att man ska vara tyst och lugn när andra hundar jobbar. Ensamma i skogen har vi redan tränat en del, måste komma vidare nu.
Längtar efter att det ska bli varmare så kan vi göra som du med bok i skogen. Men denna vinter har det inte lockat, kan jag avslöja …
workinglabs
12 mars 2011 at 19:07

Nä, haha det är inte precis läge nu men det börjar bli skönt. Verkar som Lakrits behöver mycket träning på att göra ingenting 🙂
Skogsstjärna
12 mars 2011 at 19:13

Exakt, det är det han behöver. Inne börjar det gå riktigt bra nu, både i klubbstugan och på Evas kurs igår gick det finfint.
Imorgon är det träning hos bästa kennelmamman igen, blir spännande att se hur det går där. Tyvärr kan jag ju inte låta honom softa där i tre timmar, för jag behöver ju en träningshund för att lära MIG SJÄLV. 😐
Men nu har vi årstiden med oss, och den här typen av träning blir allt lättare att genomföra. 😀
Vill ni ha en störningshund framöver med en matte som kan kasta en och annan dummy så vet ni var vi finns … 🙂

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.