Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
2 mars 2011 at 22:27
”Förbarmade sig”, nä vi tog helt enkelt chansen till trevligt promenadsällskap! Tack för det!
Nog enklare att träna möten där alla hundar är kopplade. Vi ska ju delvis anordna det på torsdagsträningen framöver.
3 mars 2011 at 09:11
Vi tackar tillbaka och gör gärna om det vid tillfälle. 😉
Så klart är det enklare att träna när alla hundar är kopplade, men så här ser ju världen ut. När som helst kan vi möta nån mer som är okopplad (och kanske inte lika lugn som den här golden) och det vore ju himla skönt då om Lackemannen kunde ta det med upphöjt lugn. Dit har vi en lång väg, känns det som.
3 mars 2011 at 09:52
Grejen är ju att de som har okopplade hundar måste ha sådan koll på dem att de inte springer fram till mötande hundar oavsett om de är kopplade eller ej! Det är väldigt oförskämt av ägarna. Men som vi ju då fick uppleva så tillåter de ju även sina kopplade hundar ett oförskämt beteende, när de får dra fram i kopplen ända upp i ansiktet och stirra på våra som går fot. Ang golden så var det troligtvis Tindra som var ute på mat-letar-ärende, och tyvärr blev synlig för goldenherren och därigenom lockade honom att springa till oss. Slarvigt av mig att inte se till att hon var närmare.
Lakrits är ju i den åldern då han förmodligen tycker det är rätt spännande med andra hundar. Gäller bara att mängdträna, att släcka förväntningarna på mötande hundar, att mattes ord är odiskutabelt. Har en annan slinga bakom mig som vi kan prova någon kväll också.
3 mars 2011 at 09:58
Den testar vi gärna. 🙂
Jag ska ta och åka in till stan nån dag också, han har inte varit där sen i höstas. Nyttigt att åka lite tåg, buss och t-bana, plus att möta mängder med hundar. Blir det fint väder på lördag så kanske jag åker in då. Fint väder: dels för mattes skull :), men också för att vi lär möta fler hundekipage då, t.ex. på Valhallavägens mittstråk.
3 mars 2011 at 20:26
Hehe, på Valhallavägens mittstråk går taxarna lösa…bara så du vet:). Tydligen en oskriven lag att de får göra det trots koppeltvång inne i Stockholm.