Vi tränade lite musmatta, på olika sätt. Först körde jag nära med båda hundarna. Då blir det bara belöning om man trampar på mattan efter att jag sagt hundens namn. Kasper gillar musmatta och sticker gärna dit en extra gång i förhoppning att få godis. Eftersom jag ligger lågt med godis till honom fick han höra sitt namn kanske var fjärde gång.
Sen satte jag honom bakom kompostgrind i trappan för att kunna träna vidare med Lakrits. Jag ökade successivt avståndet och fick till en del mycket medvetna stamp på mattan. Allt går bra på ett avstånd av cirka 2–3 meter. När jag så provade att backa en eller två meter till tog det stopp. Han sitter kvar och väntar hos mig. Kanske blir det för likt ett linjetag? Om jag då hjälpte honom genom en liten handgest mot musmattan så sprang han dit och trampade, men så snart jag bara står och väntar så väntar han med. Är samtidigt lite rädd att sabba nåt i linjetagsstadgan, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra här.
Vi gick istället tillbaka till det något kortare avståndet, men flyttade på musmattan. Det gick hur bra som helst.
Under tiden tröttnade Kasper (som fått belöning nån gång ibland för att han satt tyst och fin) på att bara vara passiv åskådare. Istället började han spontanbacka uppför trappan, något som vi inte kört på ett bra tag.
Jag väntade tills han var lugn och gick sedan fram och gav kommandot Backa, och han gjorde en klockren trappbackning på fem trappsteg. Sötnosen!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
5 februari 2011 at 18:27
Vad ni är duktiga! En fundering ang att Lakrits väntar på kommando på längre avstånd: Kanske du ska undvika konkurrensen i denna situation med att de bara får gå på sitt namn? För det blir väl ett slags kommando resp hämningssignal också? Den dag man använder ett kommando ska väl egentligen klickern vara borta? (Fast så har visserligen jag också tränat när jag vill ha en fortsättning på beteendet…)
För att få honom att inte bli fastlåst vid din sida eller inte förväxla med fot och ngt slags ”ut-kommando” så kan du ju langa iväg belöningen långt bort från både musmatta och dig, och istället vänta in spontan upprepning, t ex när ni har musmattan emellan er? Då har du fått en längre springsträcka till musmattan utan startsignal. Märgkex är tillräckligt stora och synliga för att kunna kastas långt med hörbart nedslag.
Den dag du vill skicka honom ”på riktigt” från startposition vid din sida, varför inte göra det på ett riktigt linjetag?
8 februari 2011 at 14:54
Vanligt retriever ”problem”, Freddie hade ruskigt svårt att röra sig från sidan. Sätt Lakrits på andra sidan om dig eller håll honom i halsbandet, Just att sitta hämmar honom och som sagt vi vill ju inte förstöra någon retrieverstadga även om hundarna är fenor på att tolka situationen. Undvik handviftningar och annat med musmattan, det blir en signal som är svår att jobba bort och gör hunden passiv.
8 februari 2011 at 16:34
Jag svarade för flera dagar sedan på Annikas kommentar via iPhonen, men det försvann i cyberrymden. 🙁
Men i korthet:
Jag har i lite olika sammanhang emellanåt tränat bägge tillsammans för att de ska kunna vänta på sin tur (namn), inte bara vid musmattan. Nu kom dessutom Anita W med bra idé om tumstock som tydlig, lättmedtagbar linje. Och denna träning sker inte på långt avstånd, utan helt nära musmattan. Min text kanske blev otydlig där. Det tror jag inte är något som har med ”stadgeproblemet” att göra.
Jag har hittills (van vid Kasper) använt små godisar, kanske är lite större märgkex bättre. Får skaffa nåt sånt vid tillfälle. Fast då lär det bli färre repetitioner …
Men sen menar inte Canis att klickern ska bort i och med att ett kommando tillkommer, man ska kunna växla fram och tillbaka mellan kommando och frivilligt beteende. (För det är väl det du menar med ”klicker”?) Klicka kan man ju göra oavsett om man har ett kommando på beteendet eller inte.
Tina: skönt att höra att ”alltför bra stadga vid vänstersidan är ett vanligt retrieverproblem”. Hehe. Så trodde jag aldrig att jag skulle skriva … 🙂
Jag försöker låta bli handviftningar, men visste till slut inte hur jag skulle bete mig för att få iväg honom. Ska försöka testa att ha honom i lite andra positioner, så får vi se. Men han klarar att agera spontant på 2-3 meters håll, det är på längre avstånd som stadgan blir ett ”problem”. 😀