Det är lite roligt, det här med miljön. Jag upptäckte ju i helgen att Lakrits totalt har glömt bort hur en musmatta ska hanteras, så vi har tränat lite små korta pass i köket där han fått klick och belöning för tramp på musmattan från lite olika avstånd upp till kanske två meter. Han börjar få in en grundförståelse för musmattan nu, även om han inte är lika solklart med som Kasper är.
Jag fick ett infall och plockade med mig musmattan ut till gröna ängen för att testa om han fattade där vad han just lärt sig i köket.
– Jaha, ängen! Då ska man apportera musmattan, va, matte? Det gör vi ju med alla andra grejer på ängen – bollar, handskar, dummies, koppel, frisbee och allt vad du nu hittar på.
Hehe.
Jag fick lägga musmattan precis framför mig så jag kunde trampa till på den om han försökte ta den med munnen. Så gick det upp en talgdank och han började trampa på den istället.