I flera dagar har Kasper haft det lite besvärligt att bajsa: krystat, bytt ställe, krystat, bytt ställe. Så har det kommit lite till slut, men inget man blir direkt imponerad av.
Ett par nätter har han väckt oss och behövt gå ut på natten. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Så igår kväll spydde han på den enda mattan vi har kvar på golven. I morse hann jag inte se om han åt upp all sin mat, men bara det att Lakrits kastade sig ivrigt över Kaspers matskål får mig att misstänka att så inte är fallet.
Nu på förmiddagen ville han inte gå ut på promenad med husse, inte leka med boll med mig, inte äta varken hård godisbit, ostbit eller ens slicka grädde från mitt pekfinger.
Nu spydde han rödblandad galla. Inte bra.
Jag ringde veterinären och vi ska dit 13.40 för att kolla upp honom. Nu behöver vi lite tumhållande för att det inte är något allvarligt.
14 december 2010 at 14:00
Nu verkar det ju som att Kasper mår bättre och det är ju bra! 🙂 Men ville bara säga att symptomen påminner rätt mycket om det som Kalle hade för ett par år sedan, förstorad prostata med vätskefyllda cystor. Dom tömdes och han kastrerades för att det inte skulle återkomma. Han blev helt frisk igen. Bara en grej att fråga veterinären om ifall du inte får nån klarhet i vad det är. Håller tummarna att han mår bra snart!
14 december 2010 at 14:51
Hej Märta: Ja, han är rätt pigg nu. Men man vet ju inte vad som händer om man återgår till standardföda t.ex.
Kan man få sådana systor som Kalle hade om man är kastrerad? För det är Kasper redan, nämligen.