På Gryt ville ju Lakrits larva omkring lite med apporten, vilket gjorde mig aningen förvånad eftersom han oftast lämnar av fint hemma. Jag har nu tränat lite inne idag och husse har filmat utvecklingen med sin nya Canon 7D. Tack husse, för hjälpen!
Jag har skrivit lite kommentarer här och där så man förstår bättre vad som händer (vinkeln gör att man inte alltid ser exakt). Min tanke är att bara jag får honom lugn så är det inga problem på denna punkt. Inga kräkreflexövningar känns nödvändiga. Sen är det så klart mycket roligare och mer spännande ute i skogen tillsammans med två- och fyrbenta kompisar, så i den typen av miljö behöver jag träna samma sak. I mängd.
Nu tar jag gärna emot kommentarer och förslag på andra åtgärder jag kan ha missat själv (särskilt från Anita, förstås, men även från er andra apportkunniga).
26 november 2010 at 00:25
Vad fint det ser ut, Eva. Hehe, jag tycker bäst om hans attityd när han vill bjuda upp apporten ända upp till ditt ansikte (alltså hoppar upp mot dig), men det är jag det…;)
Du skulle kunna binda (eller tejpa) fast stroppen mot dummien så att den inte blir så frestande?
26 november 2010 at 09:05
Annika, kul att du tar upp det. Jag har just funderat över det där med hoppet: å ena sidan vill man kanske att hunden ska hålla sig med fyra tassar på backen, å andra sidan gillar jag också hans glädje och spontanitet. Jag kanske ändå ska fortsätta att bejaka det? Så får jag väl stå ut med att en vacker dag få en stor trut rätt upp i ansiktet…
Jag gjorde så efter pass 1 att jag knöt upp stroppen på den orange dummyn och tog bort kasthandtaget. Men det är ju fortfarande en liten vävkant där som kan vara inbjudande att hugga tag i. Funderade på tejp men tror du att tejpen istället blir lockande i sig. Har tyvärr ingen dummy som är likadan i båda ändar, har bara fina PAW-modellen.
26 november 2010 at 11:33
Vad stor han ha blivit!
Dra en tubsocka över dummisen, så slipper Du larv med kasthandtag och tygkant. Det finns även s.k Questdummies som är fastare/hårdare och inte inbjuder till så mycket tugg/lek. Jag tycker att han bjuder upp dummisen jättefint när han hoppar upp på Dig, han vill ju verkligen ge den till Dig…
26 november 2010 at 11:50
Han är exakt lika hög som vårt soffbord, ska mäta det. (enklare än att mäta honom) 🙂
Tack för tubsocketipset! Precis vad jag behövde, det kan nog fungera!
Questdummies får stå på julklappslistan annars.
Ellis, du håller då också på att han ska få fortsätta hoppa? Bra, då är det som avgjort. 😉
Fler tips får gärna strömma in!
26 november 2010 at 12:26
Jag kan så gott som inget alls om jakt men jag tyckte också det såg väldigt trevligt ut när han verkligen bjöd dig dummyn; de bästa greppen hade han de gånger han hoppade upp, tyckte jag. Så om du inte måste ta bort det så hade i alla fall jag behållit det.
Han är för övrigt hur fin som helst!!
26 november 2010 at 12:52
I fortsättningen ska jag ha som krav att valpköparna har en videokamera. Så himla bra!
Så här tycker jag Eva:
1.låt honom hoppa upp, det är busenkelt att plocka bort senare med bibehållen bjudning. Han behöver absolut inte sitta framför dig när han lämnar av.
2. rör dig bakåt för att minimera ”tramsandet” med apporten
3. dra ner antaler repetitioner, tre gånger max.
4. strumpa på dummien är ett bra tips. Om du påminner mig när vi ses nästa gång kan du låna en skottapport av mig (har ingen flärp)
5. Keep up the good work!
26 november 2010 at 15:49
Åsa, visst är han fin! Han är en glad skrutt som verkligen vill göra sitt bästa. 😉
Anita, vad bra att du såg det här. Hade tänkt mejla dej länken, men glömde bort det. Stort tack för tipsen, ska följa dem så får vi se var vi hamnar.
Det bästa med den här kameran är att det inte är nån videokamera, utan en vanlig – med filmningsfunktion! En sån kan du ha som krav på alla dina valpköpare hädanefter! 😀
27 november 2010 at 10:29
Kul att han vill upp i ansiktet på dig! Att han börjar fixa med kastsnöret/änden tror jag beror på att du står still. Ett tips är att direkt börja backa lite samtidigt som du håller handflatorna öppna tätt inpå kroppen. Om du har tränat in handtarget så kan han ju följa efter dig när du backar och verkligen trycka nos och dummy mot handflatorna. Så småningom backar man inte längre utan står still. Vad fin han är! 🙂
27 november 2010 at 16:07
PS: Paw of Swedens dummys är lika fasta ”i hullet” som Quest-dummys så det behöver du inte skaffa särskilt! D.S
27 november 2010 at 19:53
Duktig kille tycker jag med! Jag jobbade in riktigt fina avlämningar med Mocca just med att låta henne komma upp på baktassarna, vilket hon fortfarande får göra lite då och då, bara för att befrämja att avlämningarna är positivt. Att ta bort det sen är som Anita skriver lätt.
Han ser också ut att bli lite tveksam när du inte tar emot apporten när han bjuder upp den, utan värjer dig lite med händerna. Då lägger han ner den istället. Så låt honom stå på bakbenen och lämna av med viftande svans och beröm de fina avlämningarna! 🙂
Tycker också du ska köra färre rep. Om jag inte ser fel så kroknar han lite o tappar intresset och det är då han börjar intressera sig för annat, bl.a. snöret.
Sluta medan intresset är på topp och han jobbar bra. Vilket han ju gör i början, jättefina gripanden och bra avlämningar!
Han är verkligen en fin kille!
Lycka till!
Åsa
2 december 2010 at 13:58
hej!
vad härlig inställning han har till dig, dummisen och viljan att lämna av. Han ser ju jätte glad ut och vill göra rätt hela tiden. Underbart!!!
tycker oxå att hans vilja att bjuda upp apporten till dig är kanon fin!!! kommer bli toppen det där!
Tänk om min lilla tik kunde vara sådär :-).
Lycka till!
2 december 2010 at 14:58
Tack allihop för alla tips och konstruktiva kommentarer! 🙂
Har kört lite inne nu med strumpa över dummien och det funkar jättebra.
Idag (blogginlägg senare om det) körde vi första gången ute med annan hund och förare som störning, och även det gick kanon. Tack Tindra med matte!