Idag var det praktikdags på MH-utbildningen.
Kasper var med och skötte sig utmärkt. Han var en hund i praktiskt format att ta upp på bordet för att testa chipmärkningsapparaten (apparaten pep för lite, tycker jag).
Resten av förmiddagen ägnades åt att kolla på startpistolen, lära oss bygga banan och träna på repdragning utan hund.
Efter den goda lunchen (idag igen – tack, Ing-Britt!) var det praktikdags med hund. Då var Kasper en av de hundar som fick vara med och visa hur det skulle gå till. 🙂
Vår grupp började med spökena, och det var lite kul. Det är ju ett moment som på riktigt kommer nästan sist, och när Kasper gick sitt MH struntade han komplett i dem, utan gick runt och luktade bara. Domaren då trodde att han kanske var trött efter tidigare bandelar, men idag gjorde han på liknande sätt. Han åt gräs, kikade lite när de närmade sig, men struntade i dem och bara fortsatte äta och lukta. När jag släppte honom efter att spökena kommit ända fram skuttade han bort från dem och nosade – men inte av rädsla, utan bara för att det luktade gott därborta. När jag gick fram och hälsade på spökena kom han fram och hälsade också, en kortis, sen försvann han på nosning igen. Kasper i ett nötskal. 🙂
Sen fick vi gå Dumpe tre gånger. Sista gången brydde han sig inte alls, men det var ju bra med en hund som övriga deltagare fick öva sig på.
Skramlet klantade jag mig lite på. Instruktören gav mig inga instruktioner om hur jag skulle göra, och jag missade att släppa kopplet när vi var mitt för. Nu reagerade han inte mycket, men jag borde såklart ändå ha släppt. Vi gick istället någon meter förbi, och sen tillbaka till skramlet.
Något som verkligen var kul, tyckte Kasper, var elharen. Den blev bara roligare för varje gång. Femte gången var det dock min tur att trycka på knappen, så en annan tjej fick leda Kasper fram till startplatsen. Men se då sprang han inte! Han ville till mig. Gullnos.
Jag fick iallafall köra apparaten och allt gick bra. Mekigt var däremot när tråden trasslade när vi skulle plocka ihop allt efteråt. Hela trådlängden fick rullas ut och sedan köras in igen bit för bit. Till slut hade vi iallafall ordning på den.
Nu är Kasper mer än väl MH-genomgången och jag har erhållit bevis på B-figurantutbildning.