Anette var så schysst att jag fick ta igen en del av det jag missade på förra rallykurstillfället. Vi byggde en minibana med Start – Sitt, sväng höger, 1 steg, kalla in, sitt – Hopp – Åttans frestelse med kattmat – Mål.

Alla hinder är mer eller mindre nya för oss. Vi har provat Åttans frestelser förut, men då separat och med leksak eller vanligt godis. Kattmat gav extra drag under galoscherna, kan man säga.

Fortsättningsklass kör man ju utan koppel, och det gick riktigt bra. Inget nosande. Det tog ett par försök innan vi fick till första hindret med inkallning mitt i svängen, men det gick bra sen. Hoppet var svårast. Lite förvånande, kanske, men Kasper har inte hoppat särskilt mycket på länge och då vi har hoppat har jag alltid varit mycket närmare hindret. Nu skulle föraren hålla en rak linje mellan Sväng-hindret och skylten till Hopp-hindret, och genast ville Kasper gå vid sidan av hindret (intill min vänstra sida). Det är ju kanon att han vill hålla sig vid min vänstra sida, men bara inte just här. 🙂

Vi separattränade hopphindret ett antal gånger, jag ökade farten, gav kommandot tidigare och rätt var det var satt det. Nästa svårighet var ju den tänkta, nämligen att få stopp på hunden så den inte fortsätter dra rakt fram till  kattmatsburkarna.

Första gången gick det nästan åt pipsvängen, hindrade honom i sista sekunden, men sen gick det jättebra med bara ett Kom hit och så snirklade vi oss runt i fin ordning runt kattmat och koner och vidare in i mål. Första gången belönade jag genom att låta Kasper gå tillbaka till kattmatsburken, men det varnade Anette för. Det kan bli att han springer tillbaka sen när han inte får, och det har hon ju rätt i. Jag löste det genom att ställa en kattmatsbelöning efter målskylten istället.

Under detta rallytränande fick Lakrits sitta uppkopplad och passivitetsträna. I början medan jag plockade fram banan och båda satt uppkopplade pep han lite först, men lugnade sig väldigt fort. Sedan var han tyst största delen av tiden medan Kasper och jag tränade, och fick belöning för detta med ojämna intervall. Mot slutet stod vi några och snackade och då kom oljudet igång. Då hade han varit uppkopplad i närmare en och en halv timme, så det var kanske inte så konstigt. Totalt sett är jag riktigt nöjd med eftermiddagsträningen.
En icke-nosare och en tyst. 🙂

Låt oss hoppas att Kasper kan behålla lugnet även på söndag.

Förresten, jag passade också på att träna klickermomentet frivilligt Hopp – Musmatta – Återhopp över lydnadshinder och det gick skapligt, om än inte riktigt med det schvung jag skulle önska. Får se om jag kan hitta en bättre belöning och träna detta lite mer framöver.