Nu har vi övat lite korta linjetag på hemmaplan, i köket och i trädgården, så jag tyckte det var dags att våga oss ut på lite okändare mark. Ja, Lakrits har ju sprungit omkring där förut, men inte tränat linjetag då.
Promenaden började med fint koppelgående, sedan kopplade jag loss och vi lekte med långa taxen på en liten asfaltsplan, följt av gula pipbollen, som dock inte var lika kul.
Sedan promenerade vi bort till en rak asfalterad gångväg och jag satte ut en godisskål. Jag är kass på att bedöma avstånd, men gissar på femton meter. Första gången sprang han i en liten båge, men sedan lyckades jag rikta in honom bättre så han sprang rakt. Jag backade och utökade avståndet till först kanske tjugo, därefter tjugofem meter. Gick jätterakt och bra.
Tyckte det räckte vad gäller avstånd. Vid sidan av denna asfaltsväg finns det en liten brant grässlänt. Jag satte skålen uppe på krönet, väl synlig, och skickade honom från musikskolans vägg, över gångvägen, uppför grässlänten. Avståndet var betydligt kortare, kanske åtta meter. Första gången fick jag en liten båge, men sedan två raka skick.
Vi avslutade med en omgång i lite ruffig terräng med stenar och högt gräs. Han hängde med bort och såg var jag ställde skålen, sen körde vi på bara tre–fyra meters håll. Kanonrakt och bra.
Vi passerade asfaltsplanen igen på tillbakavägen och jag tog fram pipbollen. Nu var den lite roligare och två gånger hämtade han den och kom tillbaka. Jag har inga krav alls på avlämning.
Sen körde vi lite fritt följ på hemvägen.
Väl hemma fick jag syn på innebandybollen och skickade iväg den inne i köket. Han efter och tog den två gånger och kom tillbaka. Då fick han sin lunchskål som belöning. Det där med boll kommer så sakteliga, känns det som. Och det är lättare att kampa med honom nu är det var för någon månad sedan, han kan till och med komma med någon snörtrasa och bjuda in mig till kamp. Det hände inte tidigare. Roligt!