Idag har Kasper och jag börjat på fortsättningskurs i rallylydnad. Men innan dess hann jag ett varv i skogen med båda hundarna och hittade mängder av fräsch karljohan. Lakrits fick godis när han nosade på en karljohansvamp, och strax efter nosar han väldigt i mossan. När jag kikar efter så har han hittat en svamp till som var nästan helt dold. Godis igen såklart! Tänk om jag har embryot till en karljohanhund här?
Sex liter rensat blev det, härligt. Lite smörstekt ikväll och resten för infrysning.
Kursen, då. Vi var fem deltagare och sex hundar, de flesta kändisar från klubben, men även en ny person som bor i Sollentuna med sin sheltie.
Anette körde individanpassat och frågade hur vi ville lägga upp det. För min del ville jag 1) få bort nosandet, 2) repetera nybörjarskyltarna och 3) börja kika på fortsättningsklass.
Vi byggde tre småbanor, en med bara snurrar och svängar, en blandad nybörjarklass och en med fortsättningsskyltar.
Jag började att köra Kasper i snurr-och-svängbanan och han gick hela banan utan att lukta en enda gång!
Jag leker igång honom med piptaxen, och ser till att vi har bra fokus när vi startar. Ska försöka ha skapligt tempo så han liksom inte hinner få ner nosen.
Nästa bana vi körde var den andra nybörjarbanan, och där nosade han lite ett par gånger. Anettes tips är att köra Carina-knycken och bara gå vidare, belöna med ljus röst när han kommer ifatt igen. Sedan var han lite seg på en Ligg-skylt. Vi tränade Ligg lite separat, vilket gick bra, och Anette tipsade då om att jag låter annorlunda på banan än utanför när jag säger kommandot Ligg. Ska försöka tänka på att ha min allra ljusaste röst på Liggkommandot.
Tredje banan var såklart lite knepig eftersom vi aldrig kört forts-skyltar förut. Några av skyltarna var dock inte mycket annorlunda än nybörjarklass, bara något extra Sitt inlagt här och där. Bara man lär sig hur skylten fungerar är det inget problem att greja dem. Men sedan hade vi ”Sitt, Stå, Gå runt” (205) och att gå runt med Kasper stillastående har jag inte tränat särskilt mycket på. Men det gick bättre än väntat. Någon gång rörde han lite på sig, men på det hela taget är jag nöjd. Får tänka på att inte belöna detta förrän vi gått vidare någon meter så han inte sätter sig efter ståendet.
En annan ny knepighet var ”Snurr under gång” (215). Att snurra har vi ju tränat en del på som frivilligt beteende i shejpingen, men vi har inte kört det så mycket vid sidan om mig (utan framför) och vi har definitivt inte testat att göra det under gång. Det här måste vi träna mycket mera, men targetfinger, långsamma steg framåt medan momentet utförs och belöning först när han är rak igen är de saker vi behöver tänka på här.
I fortsättningsklass ska ju hunden vara lös. Jag körde hela banan med koppel först, förutom snurren, som ju inte funkar med koppel. På slutet körde jag hela banan igen med släpande koppel, och det gick utmärkt bra.
Sedan hade Anette satt upp två separata hinder som alla fick träna på tillsammans. Det var ”Åttans frestelser” (206), först med bollar och sedan med godis. Domaren berättar var ingången är och sedan går man rakt igenom, rundar en kon, går rakt igenom igen och rundar nästa kon. Totalt blir det en åtta. I de båda andra hörnen där det inte finns koner ligger alltså leksaker eller godis. Kasper tyckte leksaker var en baggis att gå förbi, men godis var svårare. Vi har ju dock tränat en del på godisstörningar, så han grejade det, men ville gärna tillbaka och ta godiset EFTER hindret var avslutat. Där måste jag nog tänka på att när hindret finns mitt i en bana kan godisfrestelsen dyka upp nära även något annat hinder, så vi behöver allt bygga lite olika banor runt denna 206:a.
Det andra gemensamma hindret vi körde var ”Skicka över hinder”. Första gången lät jag Kasper hoppa med släpande koppel, men då revs hindret, så vi körde utan. Han följde mig jättefint och väntade in mig efteråt hur fint som helst. Kändes riktigt kul att börja träna på lite nya grejer tillsammans med honom.
För övrigt blev det en del fikande och snackande på altanen denna soliga sköna dag och han skötte sig riktigt fint även i passivitetsstunderna. Nöjd med min lillplutt!
29 augusti 2010 at 06:48
Coolt om Lakrits kan lära sig att hitta Karl-Johan! Har aldrig förstått det där med att lära hundarna att leta gula kantareller, är det nån svamp som är lätt att hitta så är det väl dom? Men specialist på att hitta K-J vore nåt det! Då hinner du kanske hitta dom innan sniglarna 🙂
30 augusti 2010 at 08:58
Jag är rätt bra på att se fel på gula kantareller och gula björklöv 🙂 så en kantarellhund välkomnas också. Kasper kan markera dem som hastigast, men tycker annat i skogen är bra mycket intressantare.
Karljohan är ju lätta när de väl blivit stora, men de små fina kan vara knepigare att se, så jag får väl fortsätta att berömma Lakrits i svampskogen, så får vi se var vi hamnar. 🙂